Kanske förväxlar vi det ”det goda livet” med ”det goda i livet”. Hårfin skillnad, men dock en skillnad. Det goda i livet kan givetvis vara medel för att nå det goda livet. Symboliska skeenden som manifesterar det goda livet. Men det är just ”medel” för att nå målet. Ett steg på vägen mot något större.

Frågan är om vi kommit på villovägar i vår strävan efter det goda livet. Kan det vara så att vi obetänksamt tror att våra medel är vårt mål? Och när vi når målet (som egentligen är medlet) blir vi besvikna för att vi inte finner det vi strävade efter – lyckan, harmonin, kärleken eller vad det nu är vi längtar efter. Vi fick inte ”det goda livet” som vi trodde fanns där vid regnbågens slut.

Vi kan ägna hela livet åt att göra karriär, tjäna mer och mer pengar och öka vårt sociala anseende. Vi får makt och ses som framgångsrika. En drivkraft för många och ingen att klandra. Men är det titeln och möjligheten att köpa den nya bilen, det större huset, den snabbare båten och semesterresorna som var det riktigt värdefulla? Är det ”det goda livet”?

Pengar har en form av värde i det system vi skapat och lever i. Vi kan köpa saker och upplevelser med pengar. Men om jag bokstavligen satt på all världens pengar på en öde ö så skulle pengarna inte vara till så stor nytta. Möjligtvis skulle jag kunna göra upp en eld med sedlarna eller använda dem som toalettpapper. Mynten kunde jag använda för att roa mig med att kasta macka ut i havet.

Men skulle pengarna ge mig ”det goda livet”? Knappast. De är nästintill värdelösa.

Egenvärde eller instrumentellt värde?

För drygt 2 400 år sedan sa den grekiska filosofen Platon att vi behöver skilja på sådant som är värdefullt för sin egen skull och sådant som bara är medel för att uppnå det goda. Idag talar vi om egenvärde eller intrinsikalt värde kontra instrumentellt värde. Något – en sak, en egenskap eller ett förhållande – med ett instrumentellt värde har inget värde i sig, utan värderas endast utifrån de potentiella effekter som det kan ge upphov till. Effekterna kan ha ett intrinsikalt värde eller i sin tur vara instrumentellt värdefulla.

Choklad har ett instrumentellt värde. Det finns inget självändamål i att äta choklad, men det kan vara gott och få oss att må bra. Vi får en kortsiktig tillfredsställelse genom att hjärnans belöningsstruktur – striatum – aktiveras (se vidare artikel Motstånd vid förändring – en mänsklig reaktion). Att må bra och känna tillfredsställelse har ett intrinsikalt värde; ett egenvärde.

Pengar, makt och karriär är exempel på instrumentella värden. Trygghet, frihet och glädje är exempel på egenvärden. Visst kan känslan av makt ha ett intrinsikalt värde. Makt kan ge en förnimmelse av berusning, men det är ofta liknande berusning som droger, alkohol och för all del choklad kan ge. Mer makt vill mer makt ha; mer pengar vill mer pengar ha. Det blir en tillvänjning.

Kanske vi skulle sätta oss ner mellan julskinkan och gröten och fundera över vad det egentligen är vi strävar efter. Vad är det som är värdefullt i sig och därmed verkligt eftersträvansvärt? Vad har egenvärde för dig, i ditt liv och i dina relationer?

Därefter kan vi fundera vidare på vilka instrumentella värden vi behöver för att nå dit.

Då har du målet och vet vilka medel du behöver för att komma dit. Du går seende och levande.