Glöm inte att ta ut en värderad riktning mot målet!
Det är nog bra om vägen vi vandrar är i linje med det som på riktigt är viktigt för oss.
Vi agerar titt som tätt i motsatt riktning och gör sådant som vi inte värderar egentligen eller som rentav går tvärtemot våra värderingar.
Man lever på hoppet var det någon klok människa som sa, och det ligger säkert en hel del i detta. Utan hopp så saknar man såväl idéer om vart man vill i livet som hur man ska bära sig åt för att få det som man vill, om man nu ändå skulle veta vad detta var. Man saknar dessutom viljan och beslutsamheten att anstränga sig för att göra det som man inte ens vet vad det är för att om möjligt få det som man heller inte vet vad det är. Hopplöst så det förslår minst sagt.
Hopp innebär att ha åtminstone någon form av idé om vad man önskar i sitt liv, veta hur man kan göra för att få detta och ha en skaplig beslutsamhet att också göra detta. Det är, om inte nödvändigt för att vi ska vara vid liv, så åtminstone en mycket viktig förutsättning för att det liv vi har ska upplevas ha någon form av lust och mening. Hopp är en sådan där sak som så att säga ger liv åt livet.
Hopp är en del av vårt psykologiska kapital och har som jag tidigare skrivit en direkt koppling till vad ledarskap faktiskt handlar om och hur väl ledarskapet fungerar. Men en resa mot någonting blir sällan varken särskilt trivsam eller långvarig om den tvingar en till att göra allt för mycket avkall på sådant som är viktigt för en på vägen. Här kommer våra värderingar in.
En värdering, som namnet nog ger en viss hint om, är något som för en individ upplevs ha eller vara av värde, något som för denna person helt enkelt är värt att sträva efter. Den kan, men behöver inte, vara av moralisk karaktär och anger då något som upplevs vara mer eller mindre rätt eller fel. En strävan efter rättvisa och ärlighet skulle kunna utgöra exempel på dylika värderingar. Att eftersträva fysisk aktivitet eller balans mellan jobb och fritid är exempel på värderingar som inte har samma moraliska koppling, utan mer kan ses som preferenser som icke desto mindre uppfyller kriterierna för att vara just värderingar såtillvida att de av en individ kan upplevas vara av värde.
Värderingar kan också ha en annan betydelse, då mer i form av aktiviteter i vilka man gör bedömningar av något, till exempel ett objekt eller en situation. Det är inte denna innebörd som avhandlas här såvida värderingen i form av en bedömning inte avser i vilken utsträckning en situation upplevs vara i linje med en värdering, till exempel en bedömning av huruvida en situation har hanterats på ett rättvist (om nu rättvisa är en viktig värdering) sätt.
Det är nog viktigt att i detta skede poängtera att vi inte ska vilseleda oss till att tro att våra värderingar styr vårt handlande. Vi agerar titt som tätt i motsatt riktning och gör sådant som vi inte värderar egentligen eller som rentav går tvärtemot våra värderingar. Det kan till exempel vara för att det är det bekvämaste i stunden, för att vi känner oss pressade till det, eller för att vi blir belönade för att göra det. När vi agerar i linje med det som vi upplever vara våra värderingar så känns det dock i regel bra för oss och våra värderingar kan fungera som information och inspiration för oss när vi ska göra olika typer av vägval i våra liv. Den term inom motivationsforskningen som beskriver detta med att agera och fatta beslut som är i linje med våra värderingar är integrerad beteendereglering. För att inte prata krångelska så kan vi här låta kalla det för värderingsstyrd motivation.
Från stressad chef till inspirerande ledare!
Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.
Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.
När vi agerar eller befinner oss i en situation som går emot våra värderingar så upplever vi i regel någon form av olusttillstånd. Detta kallas ibland för kognitiv dissonans och inom motivationsforskningen brukar det kallas för att ha en kontrollerad motivation, där man agerar för att man känner sig tvungen och pressad till det snarare än för att man själv vill det. Det är en form av motivation som inte känns särskilt trevlig och är förenad med exempelvis högre grad av stress, minskat välbefinnande och mindre hållbara ansträngningar mot ett mål.
Det är med andra ord viktigt att inte bara formulera målbilder och göra handlingsplaner, utan precis lika viktigt är att göra detta med utgångspunkt i ens viktigaste värderingar så att måluppfyllelse inte sker på bekostnad av värderingsstyrd motivation. Det här med värderingar tar vi dock allt för ofta allt för lätt på och låter dem bli till mer eller mindre meningslösa ordlekar som handlar om att ta fram tre till fem klatschiga ord som vi kan publicera på hemsidor och göra fina tavlor av men som i praktiken enbart kostar tid och pengar att ta fram, tid och pengar som hade kunnat läggas på annat som hade gjort större nytta.
Värderingar är individuella och väldigt subjektiva. Det som för en individ upplevs vara viktigt är inte lika viktigt för den andre, och det som båda tycker är viktigt kan i en och samma situation upplevas efterlevas olika mycket. En individs värderingar är dessutom föränderliga över tid såtillvida att det som upplevs vara viktigt och eftersträvansvärt vid en tidpunkt inte nödvändigtvis behöver upplevas lika viktigt och eftersträvansvärt vid en senare tidpunkt. I stället för att avsätta tid och pengar till att krysta fram några fina ord är det således sannolikt bättre att löpande i vardagen använda de faktiska situationer och skeenden som äger rum och reflektera kring dessa, individuellt såväl som tillsammans, och med utgångspunkt i detta komma närmare sina egna och andras för tillfället rådande värderingar med förhoppningsvis ökad grad av värderingsbaserad motivation och förbättrade samarbeten som följd.
I all sin enkelhet skulle man kan till exempel kunna utgå från följande frågor för att reflektera kring en händelse:
- Känner jag mig stolt och nöjd över det som hände eller det som jag/vi gjorde?
- Om ja, vad var det som gjorde att jag känner så och vilka är de värderingar som detta handlande exemplifierade för mig?
- Om nej, vad var det som gjorde att jag känner så och vilka är de värderingar som detta handlande gjorde våld på hos mig?
- Är mina svar på ovanstående frågor desamma som andra inblandades svar?
- Om nej, på vilket sätt skiljer det sig åt? Har vi olika värderingar och/eller olika synsätt på hur värderingar efterlevs i praktiken?
- Vad vill jag göra mer av som en följd av detta, och i vilka situationer vill jag göra detta?
- Vad vill jag göra annorlunda som en följd av detta, och i vilka situationer vill jag göra detta?
- Vad behöver vi komma överens om tillsammans för att vårt fortsatta samarbete ska fungera?
Man lever på hoppet som sagt, och för att hoppet ska ge livet liv så är det nog bra om vägen vi vandrar är i linje med det som på riktigt är viktigt för oss. Annars är risken stor att vi hamnar ur kurs eller tar oss fram till våra mål men undrar för vad det egentligen var värt det.
Stefan Söderfjäll är fil. Dr i psykologi, föreläsare och författare till ett tiotal böcker. Han har sedan slutet av 90-talet ägnat sig åt att förmedla forskningsbaserad kunskap och metoder till människor i arbetslivet i syfte att denna kunskap ska kunna bidra till ett bättre arbetsliv där människor kan må och prestera bra.
Denna artikel:
- Betygsätt
Följ ämne:
- Motivera