Hur bär man sig åt för att ta sig till toppen av en organisation? Många skulle säga att det krävs väldigt vassa armbågar.

Vill man nå framgång så måste man sätta sig själv främst, hela tiden - och kanske till och med vara beredd att ta åt sig äran för andras arbete.

Mycket tyder dock på att generositet och osjälviskhet är betydligt bättre för karriären än vi tidigare trott. 

Psykologen Adam Grant har gjort succé med sin bästsäljande bok "Give and Take". I den lägger han fram en teori om att det finns tre typer av människor i en organisation: Takers, Matchers och Givers. Och frågan vilken av dessa grupper som är mest framgångsrik har inget självklart svar.

Är du en Taker, Giver eller Matcher?

Låt oss först reda ut begreppen.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Takers är personer som sätter sina egna intressen före alla andras. De armbågar sig fram och tar gladeligen del av andras hjälp och kompetens, men ger så lite som möjligt tillbaka.

Matchers är den grupp som de flesta av oss tillhör. Dessa är människor som både ger och tar - och noggrant håller reda på givandet och tagandet för att det ska bli "rättvist". Om jag kliar dig på ryggen så måste du lova att klia mig sedan.

Den tredje gruppen, Givers, är osjälviska och generösa givare. De delar med sig av sin kompetens och sin tid utan att vänta sig någonting i gengäld.

Många skulle nog gissa att Givers är chanslösa i den hårda konkurrensen om maktpositioner.
Men hur ser det egentligen ut i företagens hierarkier? Var i maktpyramiden hittar vi dessa Takers, Matchers och Givers?

Givers i botten - och toppen

Antagandet att Givers ofta går miste om befordringar - eftersom de hjälper andra istället för att tänka på sitt eget jobb - är delvis sant, visar Adam Grants forskning.

En stor andel av alla Givers återfinns i botten av maktpyramiden.

Men det är inte hela sanningen. Grants studier tyder på att Givers återfinns i näringskedjans två ändar; antingen längst ner, eller högst upp. Många människor som har nått toppen av en organisation är osjälviska och generösa.

Takers och Matchers återfinns ofta i mellanskiktet - de blir inte kvar på botten, men når inte heller så ofta den absoluta toppen.

Det som kan göra Givers framgångsrika är att de skapar ett enormt nätverk av personer som har en positiv bild av dem och litar på att deras projekt är bra.

Genuin generositet utan några förväntningar om gentjänster leder till att man får ett gott rykte och blir omtyckt av sina kollegor, vilket man i förlängningen vinner på själv. Givers kan också känna sig mer motiverade än andra, eftersom vi människor mår bra av att vara hjälpsamma och altruistiska.

Egoistisk altruism?

Den stora frågan är naturligtvis vad som skiljer framgångsrika Givers från sådana som blir kvar längst ner i hierarkin.

Adam Grant menar att framgångsrika Givers är personer som klarar av att vara hjälpsamma utan att låta sig utnyttjas och utan att det egna arbetet blir lidande.

De ser också till att sprida ut sin hjälpsamhet och generositet så att väldigt många får del av den. De Givers som blir kvar på botten av maktpyramiden har en tendens att fastna i att hjälpa en eller ett par personer hela tiden på ett väldigt ineffektivt och tidskrävande sätt.

Men om man sköter det på rätt sätt så är det alltså lönsamt att vara en Giver. Här finns det dock en paradox, som tidningen Slate mycket riktigt påpekar.

Underrubriken till Adam Grants bok lyder: "Why helping others drives our success". Men om slutmålet med att vara en Giver är att bli framgångsrik så är man ju egentligen inte en Giver, utan bara en lite listigare typ av Matcher.

Hur det än må vara med den saken så står det klart att hjälpsamhet och generositet är goda egenskaper som alla vinner på i längden. Vassa armbågar och total själviskhet är inte att rekommendera, vare sig du vill nå toppen av din organisation eller bara sova gott om natten.