Ja, den här krönikan får bli lite mer personlig, men den handlar fortfarande i allra högsta grad om värderingar och kultur. För faktum är ju att värderingar i grund och botten handlar om vad man tycker är viktigt i livet, och då måste det bli personligt. Annars är det bara smink och floskler.

Det finns få synsätt i livet som är så kontraproduktivt, eller för att uttrycka sig mer direkt: så urbota korkat, som diskriminering (min värdering). All forskning visar att alla typer av företag, organisationer och grupperingar blir mer innovativa och når bättre resultat när man har en blandning av människotyper, erfarenheter, ålder, kön och kulturell bakgrund. Det betyder inte att det är bekvämt eller enkelt, men det är ju sällan bekvämt eller enkelt att bli riktigt, riktigt framgångsrik. Aldrig faktiskt.

Ändå ser vi exempel på diskriminering varje dag i samhället: på jobbet, i föreningslivet, i media, ja faktiskt överallt. Statiska anställningskriterier som är så snävt utformade att ingen över 40, eller under 30, har en sportslig chans att få den utlysta tjänsten, pinsamt stereotypa ledningsgrupper (för att inte tala om styrelser), snedfördelning på alla former av maktpositioner och samma typer av människor som alltid får mest utrymme i media.

Diskriminering har nog alltid funnits, som ett av mänsklighetens mindre attraktiva drag, och vi exkluderar människor på ungefär samma grunder världen över. Mot bättre vetande är mångfald och inkludering fortfarande inte värderingar som avgör affärsmässiga, politiska eller individuella beslut. Inte ännu. En av de värderingar som präglar Sverige, mer än något annat land, är vår inskränkta syn på ålder och erfarenhet.

Vem vill ha en trött 55-åring?

Det har blivit en vedertagen sanning att personer som passerat 50 helt enkelt inte är lika intressanta att anställa. Många av de som försöker får inte ens komma på intervju. Den här gruppen uppfattas som lite trötta, tråkigt ifrågasättande och bättre på förvaltning än på utveckling. På samma sätt anses 20-30-åringarna som lite omogna, slarviga och med för lite erfarenhet. Men de uppfattas samtidigt som hungriga, kreativa och snabba på att lära sig saker. Sen har vi guldkalvarna – de mellan 30-40 år. De som har tillräckligt mycket erfarenhet för att hitta lösningar, se möjligheter och dessutom har en enorm drivkraft. Problemet är att just denna åldersgrupp har större krav på sig och mindre tid än någon annan grupp i hela samhället, eftersom det är just i denna ålder den genomsnittlige svensken skaffar barn.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Den största tankevurpan med den här synen på människor är att det förutsätter att alla människor, som har uppnått en viss ålder, har samma drivkrafter, samma personlighet, förmågor och talanger. Och det är lika osannolikt som det är befängt. Faktum är att när vi väl uppnår vuxen ålder, 18-20 år, så händer det oftast inte särskilt mycket med vare sig våra grundläggande värderingar eller med vår beteendestil. Om du är en kreativ 20-åring så kommer du med stor sannolikhet att vara en påhittig 60-åring. Om du är en ordningsam 25-åring som gillar siffror så kommer du antagligen fortfarande att vara det när du fyller 50.

Det som däremot händer när du blir äldre, och får mer erfarenhet, är att du kanske tappar nyfikenheten och passionen inom det specifika området där du har jobbat länge. Och det är ju egentligen inte så konstigt. Ett annat attribut är att du hunnit göra en hel del misstag, och ofta vet vilka fallgropar som är lätta att falla ner i. Det betyder inte att alla över 50 är bakåtsträvare som har ”det kommer inte att funka, det har vi testat förut” som irriterande mantra (även om den typen naturligtvis finns). Lika lite som att alla 30-åringar är innovativa arbetsmaskiner utan sömnbehov (de tvivlar jag på att de existerar överhuvudtaget).

Häromdagen hade jag ett spännande samtal med en kompis som jobbar på ett större företag, och hon berättade om en 50+ medarbetare som faktiskt varit lite ”sömning” och energilös de senaste åren. Som att lusten hade tagit slut. Då fick hon möjlighet att byta roll och lära sig ett helt nytt område, och helt plötsligt slog det gnistor om kollegan. Hon fullkomligt brann av energi. Den sinande lusten och prestationsförmågan hade inte alls med hennes ålder att göra, det handlade om behovet av att få utvecklas och prova nya saker.

Våga se dina egna fördomar i vitögat

Jag har funderat mycket på vad svenskarnas begränsande syn på ålder beror på, men har inte hittat något enkelt svar. Kanske beror det på hur systemen för pension och äldreomsorg ser ut, vilka på många sätt signalerar att man efter en viss ålder bara är en belastning för samhället? Kanske har det med kravet på effektivitet och snabbrörlighet att göra – egenskaper som ofta tillskrivs yngre människor? Eller kanske på den allmänna fixeringen vid ungdomlighet?

Oavsett anledning så innebär åldersdiskriminering och exkludering av en så stor del av vår befolkning ett enormt slöseri med resurser, och ska jag vara helt krass – en klart försämrad livskvalitet.

Jag skulle vilja utmana hela näringslivet, och rekryteringsbranschen i synnerhet, att börja tänka i nya banor. Att ifrågasätta varför man anser att bara en viss åldersgrupp passar för ett specifikt jobb, vilka fördelarna skulle vara med att blanda åldrar och att våga lyfta fram och titta på sina egna fördomar. Och jag skulle vilja utmana dig som läser att fundera över dina egna fördomar och mentala övertygelser kring ålder. Det är en nyttig övning, jag lovar.

Jag tänker på min kollega igen, han som var helt övertygad om att han inte skulle få jobb. Han har faktiskt använt sin situation till att tänka i helt nya banor och funderar nu på att skola om sig till ett helt nytt yrke. Ett yrke där det råder skriande personalbrist och där man förstår att lång yrkeserfarenhet är en ovärderlig resurs.

Själv tänker jag fortsätta vara smågalen entreprenör och glatt experimenterande affärsutvecklare tills den dag jag inte orkar stå på benen. Nämnde jag att jag fyller 50 nästa år?