Hösten 2012 delades akutsektionen på St. Görans akutpsykiatri i två enheter, och Åsa Lundborg blev chef för den ena. Van att ha läget under kontroll, ta hand om alla, se till att alla var nöjda och glada och - som hon säger - genom att vara en mycket curlande person, försökte hon hålla ställningarna medan arbetsmiljön blev allt sämre.

Kring jul 2014 var läget kaotiskt. Många slutade på grund av arbetsmiljön, som prägla-des av en negativ och hård stämning, man pratade bakom ryggen på varandra och det rådde en kraftig underbemanning kombinerat med en stor arbetsöverbelastning.

– Situationen var horribel. Det var nattsvart. Det året började med att jag sparkade tre personer som arbetsvägrade, inte gjorde sitt jobb och inte på något sätt bidrog till ett bra arbetsklimat. Trots att vi hade personalbrist. Det var en ond cirkel, berättar Åsa Lundborg.

De var då 30 i personalen men skulle egentligen vara 40.

I november förra året vaknade Åsa en morgon och var döv på ena örat. Hon blev sjukskriven och fick inte utsätta sig för ljud eller stress. Men ingen ersatte henne på arbetet.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

– Det har ju varit min upplevelse under hela det året - var inte jag där så funkade ingenting. De kunde ringa från avdelningen 28-30 gånger under en helg när jag var ledig, och fråga om allt och ingenting. Så fort jag kom till jobbet kom kollegorna till mig och sa att ”du måste lösa det här och det här”. Till slut förstod jag ju att det här går inte längre, säger Åsa.

– Jag var illamående varje gång jag gick till jobbet, och tänkte så fort jag såg byggnaden att jag går inte in här, minns Åsa.

Bestämde sig för att förändra

Men envisheten och en vilja att lämna ifrån sig något bra, om hon nu skulle lämna sitt uppdrag, fick henne ändå att kämpa vidare och vilja lösa situationen.

– Det finns också väldigt många fina personer här som verkligen vill, och vi bestämde oss på avdelningen att vi ville göra någonting åt det här, fortsätter Åsa.

Så fick Åsa Lundborg klartecken av sin chef och från HR-chefen, och i början av 2015 kunde arbetet påbörjas med ledarskapsträning genom samarbetscoaching på
avdelningen.

– Jag är jättetacksam att mina chefer satsade. Det var en process hela vägen, och vi har utvecklats hela arbetsgruppen. Vi gick verkligen från noll, i ett läge där så fort någon sa ens namn skulle någon skälla på en. Man ville inte prata med varandra, man undvek kollegorna och hade generellt en aggressiv och snäsig ton. Det var elakt. Vi hade alla regredierat, vi mådde så dåligt och orkade inte. Vi kommunicerade inte alls, berättar Åsa.

Hade provat allt

Till en början var Åsa Lundborg skeptisk till att samarbetscoachingen skulle fungera. Hon tyckte att de hade ”prövat allt”; handledning på plats, ledarskapsutbildning, krismöten. Men det mesta hade handlat om det praktiska, sakfrågorna, och de hade gått runt det som det verkligen handlade om.

Under det första stora mötet, som var väldigt turbulent, lyftes allt som inte funkade upp till ytan. Åsa Lundborg fick bland annat feedback om att hennes curlande fick hennes medarbetare att inte känna sig kompetenta. Allas olika upplevelser om situationen gavs uttryck, och trots att medarbetarnas feedback var smärtsam och till en del kändes orättvis, var resultatet befriande.

– Jag har någonstans tillåtit det här klimatet, jag har curlat dem, löst alla problem och svarat på allt och varit ”snäll”, men de har tyckt att jag tar över, ”mammar” dem och inte tror på deras kapacitet. De trodde inte att jag tyckte att de kunde något, berättar Åsa.

Snabbt resultat men ingen ”quick fix”

– Det som är det mest fantastiska är att redan efter första mötet hände det saker med folk, även om det inte är en ”quick fix”, tycker Åsa.

Det var turbulent, tveksamt, det fanns mycket skepsis och motstånd, och Åsa fick verkligen stå för att processen fick ha sin gång, att ”det blir värre innan det blir bättre”. Men under det andra mötet började polletten trilla ner. Medarbetarna vände och alla märkte att allt blev bättre.

Ett av de viktigaste fundamenten till förändringen var det nya, under mötena upprättade klimatet, då garden hade släppts och att det nu gick att prata tryggt om saker och ting. Konflikter kunde lösas, de som trodde att de inte var viktiga fick veta att de var viktiga och gruppen tog sig an att allt går att prata om.

En framgångsfaktor var också att Åsa stod för processen trots att det stormade, och hela tiden bemötte det som dök upp under resans gång och använde det som lärande. För Åsas del tycker hon att det var viktigt att hon som chef hade stöttning under tiden, med utbildning och egen coaching, för att stå ut och att kunna förändra sitt sätt att vara. Hela processen tycker hon har utvecklat hela hennes person och livskvalitet.

– Jag gjorde en egen superprocess med mig själv under den här perioden, berättar Åsa.

– Det jag gör annorlunda nu är att jag lyssnar och känner efter vad jag vill istället för att ha bråttom. Stannar upp, lyssnar, visar att jag ser och bekräftar. Jag har jobbat som sjuksköterska inom psykvården i många år – jag trodde att jag var jättebra på att lyssna. Men jag lyssnade inte alls. Det här nya sättet att vara har jag applicerat även på mitt privatliv, som har fått mig att må mycket bättre och faktiskt utvecklat mig som person. Dessutom har jag fått så otroligt mycket mer tid, säger Åsa.