Artikeln publicerades första gången 16 maj 2013.

Det är kallt men soligt på Skånegatan i Stockholm när jag långsamt letar mig fram till rätt gatunummer. Martin Geijer visar mig trappan som går ner mot de nya lokalerna där kursverksamhet och föreställningar hålls. Han gör kaffe och drar fram ett litet runt bord på scenen där vi slår oss ner och börjar prata. 

Först lite historik. Martin Geijer startade Stockholms Improvisationsteater 1992 och var konstnärlig ledare där fram tills 1996.  Han gick sedan vidare och startade bland annat frigruppen Dramalabbet. Redan från start såg han improvisationens stora potential när det gäller arbete med gruppdynamik, personlig utveckling och att tänja etablerade gränser.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Han såg också vilka möjlighet övningarna skulle kunna innebära för företag och deras utveckling av såväl medarbetare som chefer och ledningsgrupp.

- Det är en flexibel och bra form att jobba med människor i team på ett framgångsrikt och roligt sätt. Det väcker mycket skratt och lustfyllda samtal som påverkar långsiktigt. Det passar på alla möjliga nivåer och öppnar massa nya dörrar i organisationen.

Fröet har alltså vuxit länge nu och blivit till en hel etablerad planta. Dags att ta nästa steg. Nu startar han, tillsammans med kompanjonen Joakim Löfgren, en vidareutveckling av det fungerande konceptet. De kallar det K-Ledarskap; Kreativt Ledarskap. Nu rör vi oss ännu längre – plantan verkar vara på väg att bli ett helt träd, upp mot himlen. Med rötterna i processutveckling och bladverket som bildas av medarbetare, ledningsgrupp och vardagspuckarna. Med rätt näring kan trädet anta vilken form som helst.

- Joakim är kommunikatör och beteendevetare. Han har jobbat mycket med förändringsprocesser och våra kompetenser kompletterar varandra på ett bra sätt. Vi kände båda två att det här synsättet saknas, att det kreativa i organisationen ofta underskattas och får inte den tid som krävs. Alla pratar om kreativitet, men få lyckas konkretisera det och faktiskt lära ut övningar i hur man verkligen gör för att lyckas skapa mer kreativa arbetsplatser. Det ligger både hos individen och i processerna inom företaget, skulle jag vilja påstå. Man måste hitta metoder som når in överallt och verkligen förändrar.

Den skapande människan

Martin pratar om kreativa strategier som tar oss bort från vår fyrkantiga verklighet. Människan är i grunden skapande. Med åren skalar vi bort, effektiviserar, anpassar. Men det kostar. Och priset blir att vi lägger band på våra vilda drömmar och idéer, normaliserar oss själva, begränsar och stoppar de kreativa impulserna redan innan vi märker att de är på väg.

Det här är väl inarbetade mönster. Vi måste ha hjälp att knacka hål och hitta den där ungen som finns där inne.

- Det roliga är att det behövs förhållande lite för att man ska få upp det där tåget på spåret igen. Vi har nära till allt det där, men måste ofta ha hjälp på traven att hitta tillbaka till det. När man lyckas så är tåget ofta självgående i verksamheten. Men det kan bara ske om ledningen lyckas fånga upp de här strömningarna bland medarbetarna.

Så första steget blir alltså att hjälpa ledningen att hitta sina egna individuella kreativitetsprocesser. Vägen dit går genom workshops och övningar som medvetandegör fällor och strategier och gör kreativitetens mekanismer synliga.

- Det blir som en resa som tar oss tillbaka till fantasin. Fantasin är större än jaget och det är den insikten vi strävar mot att alla ska få, berättar Martin.

Från hierarki till platt

Sen börjar arbetet med att föra vidare insikterna till medarbetarna och jobba in den i företagskulturen. När alla inser sin egen resurs och potential kan öppenheten och kreativiteten få det spelrum som krävs.

Martin och Joakim arbetar med intervjuer och försöker genomlysa hela organisationens kreativitetstillstånd, innan de går tillbaka till ledningsnivå och föreslår ett arbetssätt för att komma vidare och inte kväva det som blomstrar i varje individ. 

- Som ledare måste man känna till sin egen kreativitet och hur den fungerar. De senaste 25 åren har det skett en revolution och vi har gått från hierarkiska organisationer till platta. Det är fantastiskt men det ställer också nya krav på ledaren. Det blir till exempel viktigare att betala med ansvar och inflytande istället för pengar. Idag längtar alla efter ett bra liv, ett meningsfullt liv. Det är starkt kopplat till att få känna att idéer och tankar får fara fritt.

Och kreativiteten är okontrollerbar, menar Martin. 

- Man kan inte göra roliga timmen av kreativiteten liksom. ”Nu är det torsdag, då ska alla vara kreativa” funkar inte. Här krävs ett modigt ledarskap som vågar tänka framåt och som ser att det kommer att bli lönsamt i längden att jobba med kreativa organisationer. De som vill ha vår hjälp är ofta öppna och förändringsbenägna och det finns en vilja att ta kreativitet på allvar. 

En grundregel för improvisationsteater är att inte blockera sina medspelare. Ett ja tar scenen vidare, medan ett nej är detsamma som en återvändsgränd.

Jag tänker på det som en bra metafor för samarbete mellan människor på en arbetsplats i allmänhet - och för kreativitet i synnerhet. En tanke som bejakas fortplantar sig, för med sig vibbar som sprider sig. En kvävd tanke däremot, får ofta motsatt effekt. Den drar med sig energi och lust i fallet och sker det alltför ofta orkar man till slut inte ens presentera sin idé – den landar bara smärtsamt fel.

Det gör ont att bli bortstött, det är befriande att bli inbjuden.

Sambandet mellan kreativitet och motivation blir också tydlig när jag hör Martin Geijer prata om idéer som kommer utanför arbetstid. 

- När man får det på rull så finns inga gränser. Individer blir mer kreativa även utanför jobbet och blir automatiskt motiverade att tänka i nya banor. En ledare som ser och förverkligar det här i sin verksamhet förstår verkligen vad ett medarbetarskap är för något. En grupp som får rätt förutsättningar kan åstadkomma under! Och på individnivå kan det få många positiva bieffekter som gör att man kommer längre med sin egen utveckling på olika sätt.

”Ta hand om det som sker”

Som vanligt är det en fråga om tid. Forcering fungerar inte när man jobbar med personliga processer. Martin citerar Erik Gustaf Geijer ” Vad stort sker, det sker tyst.” och säger att det växer fram, i små etapper.

- Man tar, så att säga, hand om det som sker. Stegvis och försiktigt plockar man upp de små framstegen. ”Vad händer om vi gör så här?”. Att testa sig fram. Du kan aldrig se de idéer som ligger i framtiden, men du kan alltid titta på det du har idag. Man kan inte hoppa runt ett hörn, man ska snarare smyga och kanske till och med gå baklänges.

Misstagen då? Hur är det med dem? Martin är ett stort fan av misstag och jämför med sandkornet i musslan – det största fiaskot kommer över tid bli den vackraste och mest hållbara pärlan. Den genuina förändringen, den bestående förändringen.

- Och det där är verkligen en ledarskapfråga – det gör inget om det går åt helvete. Det är ett sätt att se på livet, helt enkelt. Och kanske måste man också kunna ägna sig lite åt impro-ledarskap idag – ta saker på uppstuds. Att tackla det oförutsedda… det om något kräver kreativitet.