– Är det någon som känner igen sig?

Nästan alla i publiken nickar igenkännande. 
Jag är och föreläser hos Kulturföreningen i Segeltorp utanför Stockholm. Platsen är en samlingslokal i den lokala kyrkan. Många av deltagarna är pensionärer. Jag har precis berättat om en kvinna som skulle vattna blommorna hemma. Hon fyllde på vattenkannan, men på vägen till blommorna fick hon syn på en obetald faktura, ställde ifrån sig vattenkannan för att betala fakturan, gick till datorn, men råkade kasta en blick in i köket och såg att det stod smutsig disk på matsalsbordet, och lade ifrån sig fakturan för att diska. Blev det något gjort? 

– Nej, det är så typiskt, säger en kvinna i tredje raden.
– Så är det varje dag, säger en annan.

Man kan undra om detta är allmän vimsighet för att man blir äldre. Och till en del kan det spela in. Arbetsminnet, som hjälper oss att fullfölja en pågående aktivitet, blir mindre alert med åren. Men det är långtifrån hela sanningen. Att falla för distraktioner och tappa tråden, det beteendet ser du även på arbetsplatser, inte minst inom tjänstesektorn, och nu kanske mer än någonsin. 

Du har ett eller flera uppdrag/mål, men blir ideligen distraherad av möten, sms hemifrån, kollegor som vill ha tips, sociala medier… Vid slutet av dagen kan du undra om det blev så mycket gjort? Stressen ökar när du inser att du kanske inte når dina mål. Du känner nog igen detta beteende hos flera medarbetare.

– Men vad ska vi göra då? frågar en av pensionärerna. 

Svaret är ganska enkelt, säger jag:

- Du ska hålla i tråden. 

Språket har vackert definierat situationen: Tappa tråden eller hålla i tråden.

– Säg att du är på väg att vattna blommorna och så börjar ditt barnbarn skrika i ett angränsande rum. Strunta i barnbarnet, vattna till varje pris.

Publiken skrattar, men poängen går hem: Tappa inte tråden oavsett vad.
Hjärnan är programmerad att söka nyheter, att scanna läget och har alltså en inbyggd risk att bli distraherad. Därför blir dina medarbetare distraherade om du inte har byggt upp en disciplin och organisation för att kontra detta i ditt företag. Till exempel: hur många och hur långa möten behöver du ha? Vilka behöver vara med?  Finns det tysta rum där medarbetare kan arbeta ostört? 

Men det handlar förstås också, inte minst, om självdisciplin, att du som individ lär dig att hålla i tråden även när det rörigt.

Få saker gjorda

Jag brukar säga att pensionärer har det extra svårt. På en arbetsplats har du rutiner och mål, du vet vad du ska göra (oftast). Du kommer dit på morgonen och följer en plan. Som pensionär och före detta anställd måste du bygga upp en sådan struktur på egen hand. Samma sak gäller egna företagare och startups. Jag var själv anställd i många år innan jag beslöt mig för att driva eget. Den övergången var en utmaning i självdisciplin, kan jag säga.

Det har skrivits kilometervis med böcker om hur man gör, som Kerry Gleesons Personal Efficiency Program, David Allens Get it done, Timothy Ferriss The 4-hour Work Week – med tips och system (ibland löjligt invecklade och långradiga) för hur du ska hantera ditt arbete och vardagen.

Det finns mycket bra att hämta där, men för min egen del och för min publik har jag ett enkelt knep, som kan ta dig en bra bit på vägen:

Varje kväll skriver jag på en lapp vad jag ska göra nästa dag. Det blir ett antal punkter. Lappen kompletterar noteringarna i almanackan om förutbestämda möten och liknande som pekar mot och långsiktiga mål och deadlines.  När du vaknar på morgonen, ser du tråden du ska hålla i de närmaste timmarna. Risken att du blir distraherad minskar radikalt och under dagens gång kan du stryka fullföljda uppgifter punkt för punkt varvid hjärnans belöningssystem kickar in: Du känner dig nöjd. Och viktigast av allt: Du får saker och ting gjorda.

NB: Föredraget i Segeltorp var på temat: Det är fint att vara tankspridd