Insikt börjar med att man gjort ett perspektivbyte, man har tittat inåt – det hörs på ordet. Man har blickat in i sitt eget huvud och fått ihop det tankemässiga pusslet på ett sätt man kanske inte hade förväntat sig. Hur är det egentligen i din organisation, får medarbetarna några nya insikter, känner de att polletterna ramlar ner?

”Hur ska jag veta det?” kanske du frågar dig. Ja, du kan ju fråga dem, tänker jag. Eller, du behöver faktiskt inte ens fråga för att få en indikation på om jobbet bjuder på insikter – det räcker att titta lite extra på medarbetarna nästa gång ni har ett möte. Hur ser de ut när de lämnar mötesrummet? Hänger de med nackarna, tittar de i golvet, går de med tunga steg eller rör de sig med energi, med huvudet högt och blicken framåtriktad. Finns det skratt i gruppen, finns det prat, hörs och syns energin? Enkelt uttryckt handlar det om att deltagarna fått sina mänskliga behov – att bli sedda och bekräftade, och få chansen att förstå – tillgodosedda i mötet.

Din roll som ledare i mötena är viktigare än du anar – du är klimatansvarig. Reflektera en stund över den påverkan du har på medarbetarna. Är de inspirerade när de går till mötet och lättade när de lämnar det, eller kommer de dit med lätta steg och lämnar med tunga? Är du en chef som skrämmer dina medarbetare? Jag säger inte att du gör det, men du bör vara medveten om att bara positionen i sig kan vara skrämmande. Du befinner dig ”över” dina medarbetare, du har övertaget och våra urgamla hjärnor reagerar likadant på sociala hot som på fysiska hot, så redan att du är chef gör dig till lite av ett lejon. En chef som skrämmer väcker det limbiska systemet hos sina medarbetare, och har du väl väckt det så kan du inte räkna med att medarbetarna är särskilt smarta. Om du tänker att hjärnan har 100 procent energi och det mesta av den energin går till limbiska systemet, då har vi inte mycket kvar att tänka rationellt med. När vi är stressade, pressade eller rädda är vi med andra ord förhållandevis dumma i huvudet, i alla fall jämfört med hur vi skulle kunna vara om vi fick tänka i lugn och ro och i ett avspänt tillstånd.

Här uppstår en fråga att reflektera över: Vågar du vara den chef du själv skulle vilja ha? Mycket av självreflektion handlar om att nå insikten att du har allt att vinna på att ta av dig chefsmasken. Det kräver mod. Vågar du sänka garden? Vågar du visa din svaga sida?

Vågar du be om hjälp? Då visar du mod, och ditt beteende gör andra modigare.

Tänk efter – vad fokuserar du på i din roll som chef? Det kan vara en reflektion som gör lite ont, om du upptäcker att du faktiskt har mer fokus på siffrorna, marknadsandelarna, intäkterna, kostnaderna och lönsamheten än på människorna du jobbar med. Visst, ansvaret för det finansiella utfallet ligger på ditt bord, men ditt jobb är att skapa förutsättningar för medarbetarna att vilja, våga och kunna ta ansvar för resultatet. På samma sätt som du vill hjälpa dina barn att bli självständiga individer bör du sträva efter att göra dina medarbetare självgående.