Hon sade spontant att det kändes rätt självklart att detta är viktigt för bra samarbete och höjd på prestationerna. Men hon berättade också, lite beklämt, att många ledare medvetet verkar satsa på snabba omorganisationer för att ”skaka om” och för att medarbetarna inte ska känna sig ”för trygga”.

Det finns uppenbarligen en allmän uppfattning att en trygg medarbetare inte är tillräckligt ”på tå”.

Jag blev beklämd! Men inte helt överraskad. Det verkar finnas en utbredd missuppfattning att trygghet är detsamma som ”inte hungrig”, bekväm och kanske till och med lite lat. Att det är mer eller mindre förtäckta hot som håller människor igång.

Till viss del stämmer det förstås, rädsla gör oss alerta. Ryktas det om en omorganisation eller nerdragningar får många bråttom att visa att de är viktiga i organisationen. Det kan höja prestationsnivån under en begränsad tid.

Men en rädd hjärna blir väldigt fokuserad på själva hotet och har svårt att se så mycket annat och agera rationellt och produktivt. I längden är det förödande, både på organisations- och individnivå. Produktionstakten minskar och medarbetarna börjar ägna sin kraft åt andra saker.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

En hjärna som inte vet vad morgondagen för med sig börjar syssla med att lösa problemet för att ”komma i säkerhet”. Vid rykten om nerdragningar kan ett sätt vara att börja se sig om efter ett nytt jobb. Det kan naturligtvis vara en fördel om företaget verkligen ska minska personalstyrkan. Men frågan är om det är rätt kompetens som försvinner och om medarbetarna lägger tid och fokus på ”rätt saker” sett ur ett organisatoriskt perspektiv.

Under en omorganisation förväntar sig ofta ledningen ”business as usual”. Det är inte så troligt att personalgruppen lever upp till det eftersom hjärnan strävar efter säkerhet och förutsägbarhet (ett av S:en i ASSAR). Hjärnan är supereffektiv och vill känna igen mönster för att kunna förutsäga och förstå den närmaste framtiden och säkerställa överlevnad till så låg energiförbrukning som möjligt.

När säkerheten och förutsägbarheten minskar använder hjärnan PFC, prefrontala cortex, som förbrukar mycket mer energi, för att lösa problemet.

Det är stor risk att effekterna blir sämre planeringsförmåga, mer rädsla, sämre tillgång till befintlig kunskap, ökad stressnivå, större slitage osv i en negativ spiral som skapar mer rädsla när det inte blir så mycket gjort och den individuella förmågan att leverera minskar drastiskt. En pressad hjärna kan räkna ut följande ekvation på bråkdelen av en sekund: nerdragning + låg prestationsnivå = sparken = inga pengar = ingen mat = död.

En rädd hjärna drar förhastade slutsatser och skapar dramer när den inte är under vår medvetna kontroll.

Jag har nog märkt att det är så här det står till på många arbetsplatser. Och att många i ledningsposition sitter ovetande. Det är oroande för framtiden. Men det finns hopp!

Några dagar innan jag träffade min kära väninna lyssnade jag på Philip Runsten, årets HR-forskare 2011. Det jag särskilt lade på minnet under hans föreläsning var att han berättade att en faktor som kännetecknar effektiva grupper är att de hanterar den sociala processen skickligare.  Och att tydlighet och trygghet är kännetecknande för dessa grupper.
Det är ju precis tvärtom jämfört med den ledarstil min väninna berättade om! Och vi får väl ändå tro på årets HR-forskare!

Jag hoppas att Philips forskning får stor genomslagskraft i näringslivet, på ledningsnivå. De ledare som vågar satsa på trygga medarbetare har många kapabla och produktiva hjärnor att vinna. Hjärnor som får tillgång till hela sin kompetens när de inte blir blockerade av att lösa primära hot. Hjärnor som förstår att samarbeta genom att medvetet höja varandras dopaminnivåer (belöningshormon) när de kommunicerar med tydlighet och transparens till alla i gruppen.

Att sociala hot har en stor inverkan på både prestationsförmåga och välmående står utom all tvivel inom neurovetenskapen. Det börjar bli viktigare än någonsin att förstå de biologiska drivkrafterna bakom vårt social beteende. Och kunskap finns. ASSAR (SCARF i USA) är en del av denna kunskap. Hjärnan ägnar ASSAR större uppmärksamhet än det som står på att-göra-listan.

Framtidens ledare inser detta och sätter trygghet högt på listan.