Det var leverans på gång. Jag skulle till Öland och föreläsa för personalstyrkan från en vårdcentral. Läkare, psykologer, sjuksystrar och läkarsekreterare skulle utgöra min publik. En utmaning i sig. Jag erkänner villigt att jag har stor respekt för vissa yrkesgrupper och jag kan då fråga mig vad jag kan tillföra till dessa kunniga och erfarna personer. Det blir i alla fall vad min hjärna gärna frågar mig.

Nåväl, iväg skulle jag och utmaningen var ändå mest stimulerande. Så kom det här med det lilla ”datorproblemet”. Ta med eller inte?

Till saken hör att min PC strulat enormt den senaste tiden och efter bara 2,5 år var det dags att köpa en ny dator. Efter rundfrågning om en stabil och långlivad dator blev valet en Mac Book Air. En fin liten sak som gjord för att ta med på resor. Jag hade lagt mycket tid på att få saker och ting att fungera under allt strul med PC:n och på att lära känna min nya dator. Skulle jag nu bara lämna den hemma?

Som föreläsningsverktyg behövdes den inte. För att vara på den säkra sidan hade jag bett konferensgården ställa in en on-line-ansluten dator i konferenslokalen. Jag kör min presentation on-line via Prezi så det fungerar på vilken uppkopplad dator som helst. Mycket praktiskt. 

Men all tid runt omkring! Jag är mitt i en leveransintensiv period med många föreläsningar framför mig, en del helt nya som ska skapas. Jag har artiklar som ska skrivas och levereras, utbildningsfilmer som ska kommenteras och den hela tiden pågående mejlskörden att ta hand om med förfrågningar, cochinguppföljning, nyhetsutskick osv, osv i en aldrig sinande ström. Kort sagt, mina dagar ser ut som för många andra, fulla med sysslor.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Jag kände hur lusten fanns där. Så skönt att få vara utan datorn och uppkopplingen några dagar efter allt intensivt datorpillande. Och jag kände knuten i magen. Hur ska det gå? Jag kommer att vara efter på alla fronter! Ett hot som blir till ett stresspådrag som är lätt att känna när man har tränat medvetenhet i många timmar.

Nåväl jag åkte iväg. Utan dator...

Det gick utmärkt! Jag var härligt fokuserad under nerresan som jag delade med min partner som körde. Jag fokuserade på mitt uppdrag, visualiserade, diskuterade, ställde mig frågor och reflekterade. Utan störningar från mejl och mobil - den fick vara på ljudlös. Jag kunde också ta pauser och njuta av den höstfagra naturen utanför bilfönstren. Och i lugn och ro kolla av telefonen vid några tillfällen. Men utan mejl, den vill jag inte ha där.

Jag kände mig fokuserad och samlad inför och under utbildningsdagen jag höll i. Sömnen var god och närvaron större än om jag skulle öppnat en dator flera gånger vilket jag gjort om den varit med. Det brukar jag göra, det hör liksom till när den finns där.

Under hemresan valde jag att känna mig helt fri. Bara koppla av, njuta av bilfärden, se tranorna som samlats i mängder på stora fält mitt på Öland. En mäktig upplevelse som jag kanske missat om jag suttit med näsan i en datorskärm. Jag kände mig mycket tillfreds och avkopplad när jag kom hem på fredagskvällen efter en annorlunda jobbresa.

Den avkoppling jag känt ger mig kraft att fortsätta leverera. Det spelar inte så stor roll att jag skriver min artikel på söndagen, det känns som jag varit ledig och laddat energi i flera dagar, fast det egentligen inte var mer än en dag som kan sättas på ledighetskontot. 

Min lärdom, som jag gärna vill dela, är den att det är så oerhört lätt att agera på det där första hotpåslaget - läs stressen - under vilket hjärnan berättar historier som lätt blir till ”sanningar”. (Hjärnan: ”Det fattar du väl, det går ju inte, du kommer att bli hopplöst efter. Och tänk om du missar en viktig förfrågan som kommer med mejl. Nä det går inte. Ta med datorn och jobba på i bilen, du kommer att få jättemycket gjort eftersom det inte är du som kör.”)

Det går att dra i bromsen, känna stresspåslaget och erkänna det, sätta ord på det. Låta det klinga av och ta kommandot genom att fatta ett annat beslut. Njuta av friheten från datorstyrd tid och närvaro i tid och rum. Känna den energi som det ger. Lära sig att det går att göra på olika sätt. Det behöver inte alltid vara på det ena eller andra sättet. Min komfort zon har definitivt byggts ut och med den en större inre trygghet.

Kommentarerna jag fick från olika håll var intressanta:

”Utan dator… jag skulle känna mig halv. Som att åka iväg utan en högerarm.”

”Det skulle aldrig funka för mig, jag måste vara nåbar.”

”Men fy vad trist. Utan dator skulle jag känna mig helt bortkommen."

”Men hur ska du göra med alla mejl, tänk om nån vill boka dig?”

Ja, mejl fanns det och förfrågningar ska få svar. Det verkar inte som någon sagt upp bekantskapen med mig för att jag inte svarat pronto.