Siri är projektledare på ett mellanstort företag. Hon har en grupp på 10 personer från olika delar av verksamheten som jobbar i hennes projekt. Ofta är det till till henne som medarbetarna vänder sig för att få stöd, råd, vägledning eller för att ventilera något. Siri har stor empatisk förmåga och vill gärna vara tillgänglig. I dag var det Gunnar som knackade henne på axeln i den aktivitetsbaserade coffeshopen mitt emellan två möten:

”Jo Siri, jag har ett problem. Du måste hjälpa mig, jag blir så stressad och vet inte hur jag ska gå vidare.  De andra i gruppen förväntar sig att jag ska ta ett beslut men jag har ju inte allt underlag än och det vill jag gärna ha innan jag bestämmer mig. Samtidigt är det deadline snart och ja, jag får inte svar och…du är ändå projektledare och ytterst ansvarig…”

Siri : "Men visst Gunnar, jag kan titta på det? Vilka är det som inte lämnat in underlagen, jag kanske skulle kunna maila dem och påminna. Ta det bara lugnt, stress löser ingenting."

Siri tänker. Hur kunde jag missat att Gunnar inte hade kontroll på situationen? Hur kunde jag låta detta gå så långt? Nu måste jag verkligen växla upp här…

Hon halvspringer ut från jobbet, sätter sig i bilen och kör till förskolan för att plocka upp Adam 3 år. Möts av ett känslomässigt utbrott och hon lirkar, kramar, avleder, vänder ut och in på sig själv för att få honom in i bilen. Med andningen i bröstet och svettdroppar fuktiga i pannan kör hon hemåt. Samvetet gnager, Jag borde hämtat honom tidigare, då hade han och jag sluppit det här utbrottet. Han är helt slut stackarn. Hemma väntar de äldre barnen. Läxor, mat, träning. Adam som gnäller. Mamma, jag hittar inte mina träningsskor. Mamma! 

Siri lyssnar, men ändå inte. Dottern blir irriterad, smäller igen dörren och stänger in sig på sitt rum. Jag vill bara sova, tänker hon. På natten vaknar mellansonen som har drömt mardrömmar. Hon lyssnar, tryggar, samtidigt som hon känner sig tung i sinnet. 

Efter några år i rollen är Siri helt slut, känner sig otillräcklig både på jobbet och hemma, och undrar vad som egentligen är fel. Kanske passar hon inte som ledare egentligen? Kanske skulle hon skilja sig, leva varannanvecka liv, få lite luft i systemet, få lite tid att tänka färdigt en en tanke, få strunta i middagen, få vakna och somna om och vakna igen? 

Skillnad på empati och medkänsla

Det är lätt att vi vänder frustrationen mot situationen eller personerna i vår omgivning. Tänker att lösningen ligger utanför oss själva. Oftare än sällan finns vägen till frid i vårt förhållningssätt. Människor med en stor grad av empati kan nog känna igen sig i Siris situation. Empati är något fint och bra, men kan också överanvändas. Vilket i sig leder till en känslomässig utmattning. För många av oss hade det varit bra att möta fler situationer med medkänsla istället. Låt oss först titta på definitionerna av de två. 

Empati: vi känner den andres lidande och tar in det lidandet, vilket gör att våra egna smärtcenter i hjärnan aktiveras. Vi känner då samma känslor av ilska, frustration, sorg depression, stress eller vad känslan nu är. Det är viktigt med empati för att fungera i grupp, men det kan också gå till överdrift och skapa en negativ nedåtgående spiral som kan leda till empatisk utmattning. 

Medkänsla: att känna med någon annans lidande, eller med vårt eget lidande, för att sen aktivt vilja minska det.* Det handlar om en förmåga att känna in, men med närvaro. Det handlar om att se klart. Till exempel att förstå vems känslor det är. Men också att se det högst mellanmänskliga i det som händer och att välja att svara an så vänligt vi kan på det. Om vi gör detta så aktiverar vi belöningsscentran i hjärnan. Medkänsla är empati som vänds till kärleksfullhet. En ömhet och omsorg som omfamnar andras lidande istället för att emotionellt reagera på den. Medkänsla är en positiv, energigivande känsla. 

Pake Hall, zenbuddist, delade med sig av en liknelse för att förklara medkänsla. Tänk dig att du sitter vid sängen vid ditt sjuka barn. Barnet har feber, det kanske kräks. Allt du kan göra är att sitta bredvid, att hålla utrymmet och tryggheten för en stund. Kanske badda pannan med lite vatten. Du sitter där med vetskapen om att det kommer gå över och att barnet har förmåga att självläka från sjukdomen. Du förändrar bara med ditt sätt att vara där. 

Vi behöver dessutom själva ge oss medkänsla när vi upplever empatisk resonans. Då lugnar vi vårt eget sinne vilket i sin tur känns i den andra människan som empatisk resonans. På så sätt skapar vi en uppåtgående spiral.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Hur skulle Siri kunnat bemöta situationen på ett mer medkännande sätt?

Hjälpsamma tankar för Siri: Detta är en situation vi alla möter förr eller senare i rollen som projektledare. Jag ser hans stress. Jag ser hur gärna han vill lösa situationen och jag känner tillit till att han kan göra det. Jag kan inte ha kontroll på alla människor i alla situationer. Det är hans stress och inte min jag känner just nu. Vilket bemötande från mig skulle vara hjälpsamt för Gunnar?

Möjlig verbal kommunikation i mötet med Gunnar: Jag förstår att det är en påfrestande situation för dig Gunnar.  Märker att din energi sjunker när du pratar om det. Stämmer det? Och jag förstår att det är viktigt för dig att göra rätt. Jag tänker att du är fullt kapabel att lösa situationen. Jag stöttar dig gärna i hur du kan hantera situationen. Vad behöver du i detta? Vad tänker du kring möjliga lösningar? Vad har du faktiskt redan gjort som har fungerat bra? Vad tänker du själv att det kan få för konsekvenser för dig och för teamet om du inte tar ett beslut snart? Vilken del av dig själv behöver du visa mer av istället? Vad behöver du göra? 

På dessa sätt tar Siri inte över vare sig känslorna, problemet, ansvaret eller lösningen. Däremot gör hon Gunnar mer medveten och därigenom mer kapabel att hitta en lösning på sin situation. Siri har hjälpt till utan att hennes egen energi har gått förlorad eller kidnappats. Hon är klar med vems känslorna är och tar inte över dessa. Hennes medkänsla till sig själv och Gunnar skapar förståelse, tillit och hopp. 

Att fundera kring:

• Hur ger du bort din egen energi?
• Hur ger du dig själv medkänsla?
• Till vem eller vad behöver du ge medkänsla till just nu i ditt liv?