Det är mörka tider nu, inte bara för att det är december och vi bor på norra halvklotet med korta dagar och mycket mörker – utan mörkt i samhället. Det är lätt att bli rädd och försöka hitta snabba enkla svar på stora komplexa frågor.

Det är också lätt att leta efter någon som kan ta ansvar, om ingen kliver fram och leder så försöker vi hitta skyldiga. Därför brinner asylboenden runt om i Sverige och rasismen sker mer öppet. Jag skulle inte säga att den har ökat men vi lever i en osäker tid och människor vill att det ska vara som det var. Vi försöker (förgäves ska väl tilläggas) hitta skillnader som vi kan återställa.

Världen brinner och människor flyr, några tar sig hela vägen hit. Vilka kämpar! De som lyckas ta sig hit är fler än på många år - så det märks. Vi som bor i Stockholm (och reser med tåg i jobbet) har sett Migratiosnverkets roll-ups på Centralstationen flankerade av volontärer i rosa västar som delar ut bananer och vattenflaskor.

Snart är det högtider på gång, i december samlas många på släktmiddagar och familjesammankomster. Sannolikt kommer världens bekymmer och Sveriges roll att komma upp på dessa samlingar.

Det är bra att vi pratar och delar med oss av våra tankar, men dessa samtal kan också bli väldigt slitsamma om det stannar på en svartvit nivå med rätt och fel. Ibland sjunker diskussionen till att kränka och förenkla människor. Ibland kläs rasism in i frågor om mänskliga rättigheter eller kvinnors frigörelse och det kan vara svårt att säga emot.

Jag vet hur tungt det kan vara att försöka vila och återhämta sig i en sådan miljö.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Det är lätt att bryta stämningen när man surfar in på Migrationsverkets hemsida för att hämta de riktiga siffrorna för ersättning för nyanlända eller vad det nu kan vara. Du blir den jobbiga sanningssägaren i en diskussion som kanske främst är till för att stärka ett vi, skapa sammanhållning eller ”vara trevlig”.

Men jag är av den bestämda åsikten att den kan och ska vara trevlig för alla.

För några år sedan lyssnade jag på Jonathan Leman (journalist, researcher och föreläsare från tidningen EXPO) och han pratade om hur vi kan bemöta vardagsrasism.

Några saker tog jag med mig och en av dem är att humor är en nyckel. Som så ofta i låsta svåra situationer kan humor fungera som en bro, det bygger ju på att det inte är enkla plumpa skämt på andra människors bekostnad såklart.

En annan sak som fastnade är att dialog alltid är bättre än tystnad - så sluta inte gå på familjemiddagarna, men säg vad du tycker. Även om du förstör stämningen en kort stund så kanske du sår ett tankefrö som en dag kommer att förändra personen och till och med världen!

Fler tips är:

•    Bemöt sakfrågorna men dras inte med i smutskastning och personangrepp
•    Det är mer effektivt att nyansera och utmana än att peka ut intoleranta personer
•    Be om lösningar istället för att bara prata om problem
•    Bekräfta personen i det du kan hålla med om, det inbjuder till dialog