Samtidigt som han befann sig långt uppe, var han på samma gång nere på botten, i avgrunden. Han var narkoman och gick på tunga droger. Inte då och då. Utan varje dag.

Johan levde det här livet år ut och år in och det började redan i 13-årsåldern med överkonsumtion av alkohol varje helg. Steget till hasch och tabletter var inte stort och han var snabbt inne i tyngre missbruk. Han jobbade då som sportskribent för en tidning i Östersund, men lämnade snart Norrland för Stockholm. Där öppnade sig nya möjligheter – både för karriären och för drogerna.

I takt med att Johan klättrade uppåt jobbmässigt, klev han successivt nedåt i drogträsket. Amfetamin, kokain, alkohol, tabletter – allt han kunde få tag i. Han tog det på nätterna, på helgerna och på arbetstid. Och när ingenting annat längre fungerade, så slutade han som heroinist. Jakten på drogerna tog helt över hans liv och han varken kunde eller ville leva utan dem. Drogerna blev ett sätt att klara av vardagen. De var skölden mot resten av världen och mot hans innersta tankar och känslor som inte fick komma ut.

Drogfri idag

- Många pratar om sin stressade tillvaro med jobb och barn och livspussel. Men att leva det livet jag gjorde kan bara beskrivas som att springa ett gatlopp i motvind med hela famnen full av pingisbollar – med känslan att ”tappar jag en enda, så kommer jag att dö”. Så levde jag mitt liv.

Idag är Johan 40 år och drogfri sen några år tillbaka. Han har accepterat att han har det som finns i det medicinska diagnossystemet – beroendesjukdomen.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

- Det är en sjukdom. Man rår inte för att man har den, men man ansvarar för sitt eget tillfrisknande. Och det ansvaret tog jag till slut.

För en person som befinner sig i tungt missbruk, blir ofta jobbet det sista som håller individen från att totalt falla ur ett socialt sammanhang. Därför har arbetsgivaren ett stort ansvar och det finns många som inte vet hur de ska agera när situationen uppstår. Ämnet är svårt att hantera och kräver kunskap.

Under sommaren började Johan, tillsammans med coachingföretaget COPA, slipa på en föreläsning om missbruk på arbetsplatsen. Målet är att nå ut till företag och informera om möjliga åtgärder som gynnar alla inblandade. För missbruk på jobbet är vanligare än man tror och det handlar inte bara om tunga droger.

En elefant i rummet

Johan pratar i sin föreläsning också om omvärldens medberoende. Det är lätt att, som medarbetare eller chef, försöka skydda den som missbrukar. Man är rädd att klampa på och göra fel. Det är lättare att avdramatisera och hålla sig utanför.

Och under tiden fortsätter missbrukaren att ta sina droger och påverka hela arbetsplatsen.

- Att ha en missbrukare på jobbet är som att ha en elefant i rummet som ingen vågar adressera. Det går inte att missa och alla tecknen finns där. Det gäller bara att se saker för vad de egentligen är. Jag skulle vilja påstå att en arbetsplats är ett drivhus för medberoende.

Han beskriver hur gränserna ofta förflyttas för en missbrukare och att tecknen egentligen är tydliga för omgivningen. Det kan handla om korta sjukskrivningsperioder, förlängd semester med kort varsel, ojämn arbetsprestation eller att en medarbetare drar sig undan med jämna mellanrum. Förnekelsemekanismen är också oerhört stark hos en missbrukare och han eller hon berättigar ständigt sitt beteende för sig själv. Alla åtaganden gentemot arbetsgivaren är sekundära – det är jakten på drogerna som styr.

- Själv hade jag enorma humörsvängningar och hade, i perioder, väldigt svårt att koncentrera mig. Framför allt gäller det för medarbetare och chefer att göra sig en samlad bild av alla de här varningssignalerna och inte hålla den missbrukande om ryggen, för det är inte hållbart i längden. Förr eller senare rasar allt samman.

Raka frågor av omtanke

Johan tror att den bästa metoden, och dessutom arbetsgivarens ansvar, är att ställa raka och personliga frågor. Och han understryker att det handlar om medmänsklig omtanke, ingenting annat.

- Man måste ha det i åtanke – det är av omtanke man ställer frågorna. Men det måste vara rakt på. Ställer man svepande frågor får man också svepande svar och undviker på så sätt roten till problemet. Men det kräver mod att ställa de här frågorna. Precis lika mycket mod som det kräver av en missbrukare att be om hjälp. Att inte göra något alls är egentligen samma sak som att säga ”Det är helt okej för mig att du sitter där och långsamt dör”, säger Johan.

Johan menar att vi bör vara ännu mer vaksamma kring de här frågorna i framtiden. Missbruk kryper allt längre ner i åldrarna i takt med att det blir lättare att få tag på droger och alkohol.

- Dessa individer kommer ut på arbetsmarknaden snart och synen på droger har förändrats de senaste åren. Kanske kommer vi se en förändrad attityd även till droger på jobbet.

När Johan och COPA jobbar med företag som har den här typen av problematik har de lösning i fokus. Enkelt beskrivet handlar det om fyra steg – Identifikation, Konfrontation, Behandling och Återanpassning. Det handlar om att lyckas bryta ner motståndet och tillsammans se förbi förnekelsen – det är den som ska brytas ner, inte individen. Här är det oftast effektivast att ta in en extern part som inte har några känslomässiga band till missbrukaren eller arbetsplatsen.

Det sista steget – Återanpassning – är också det svåraste och mest sårbara. När Johan själv befann sig där, upplevde han att han ”hängde på tork”. Situationen gör att det är lätt att känna sig utsatt – man får ofta andra arbetsuppgifter, känner sig uthängd och granskad. Och samtidigt kämpar man dagligen med att vinna över sitt beroende. Här krävs stor förståelse både från chefer och medarbetare. Alla som deltar i processen har ett stort behov av att få prata om och ventilera arbetsmiljön som påverkas starkt, ofta under en längre tid.

Öppen och ärlig

Johan är väldigt öppen i sin föreläsning och åhörarna lämnas inte oberörda. Hans berättelse är stark. Men han vet varför han gör det – för det är livsviktigt.

- Det jag lärt mig genom de här svåra åren är inget man kan läsa sig till och nu vill jag utnyttja min erfarenhet och dela den med andra. Förhoppningsvis kommer det något gott ur alltihop till slut. När jag själv befann mig där, önskar jag att jag hade haft någon som mig själv vid min sida, och då menar jag någon som den jag är i dag. Någon som vet precis hur det är. Jobbet är ofta den sista sociala utposten för en missbrukare, när den rycks bort går det fort utför.

När han till slut tvingades lämna sin arbetsplats på grund av sitt missbruk tog det bara fyra månader innan han var döende. Men han tog sig upp och ut på andra sidan, mycket tack vare ett tolvstegsprogram som fick honom att till slut bli ren.

- Det är livsviktigt med arbetsgivarens stöd. Det är lättare att rädda någon som fortfarande har något att hålla fast vid. För när man förlorar jobbet finns det oftast inte några spärrar kvar längre och det återstår bara att falla fritt.