När jag var liten lekte jag ibland med tanken att vi alla fått oss tilldelade ett begränsat antal ord och ett visst antal tankar. Sen var det stopp. Jag föreställde mig hur orden plötsligt skulle bara ta slut. Både komiskt och skrämmande på ett typiskt barnvis.

Det verkar inte vara så. Jag har pratat en hel del i mitt liv (det kan både vänner och familj intyga…) och det verkar inte ta slut.

Inte tankarna heller. Tack o lov. De verkar bara komma och komma och liksom haka i varandra i en strid ström.

Däremot har jag märkt att tankar tar tid. Det tar tid för dem att rulla omkring, spåra ur, hitta tillbaka och sen lägga sig på botten. Ungefär som i en sådan där glaskupa med låtsassnö i som brukar vara poppis runt jul.

Så föreställer jag mig att det fungerar.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Just nu läser jag tre böcker samtidigt. Det är inte så knivigt som det låter, jag har utvecklat en gedigen talang för multitasking. Vid första anblicken verkar böckerna fristående från varandra, men häromdagen insåg jag att de egentligen står väldigt nära varandra.

Hare brain, tortoise mind (av psykologen Guy Claxton)– boken som menar att det är i pauserna mellan de intensiva perioderna som kreativiteten föds. En balans av mycket och inget. Eller som baksidestexten lyder ”Thinking too much?”. Ja. Förmodligen. Ofta.

I tid & otid – av författarinnan Bodil Jönssons som också skrivit Tio tankar om tid, som kanske snart får räknas som en klassiker på temat. Hon pratar bland annat om hur vi använder vår tid idag och hur synen på dygnet är i ständig förändring. Måsten och marginaler. Tidsluckor och tidsnöd. Hållbar utveckling och hållbara människor. Ständig uppkoppling och utraderade gränsdragningar mellan jobbet och hemma. Var har vi våra frizoner idag? Jag vet inte. Jag är ständigt uppkopplad. På gott och ont.

Och så Boxen skriven av Micael Dahlén, professor i marknadsföring på Handelshögskolan i Stockholm.  Den läser jag inför en kommande intervju och är helt fast i hans resonemang kring kreativa affärsprocesser och tankar som får sväva både innanför och utanför boxen – båda platserna lika viktiga. Vad är en kreativ människa? Vilka mekanismer styr och kan vi träna våra hjärnor till kreativitet? Ja, han menar att det går. Nyfikenheten växer för varje bladvändning.

Det är när jag växlar mellan de tre böckerna, lite när jag känner för det, som jag med lättnad inser – tankarna kommer naturligtvis aldrig ta slut. För det kommer alltid finnas något som triggar dem. Mina egna fortplantas genom andras och när deras slutsatser blandas med mina uppstår något – ibland nytt, ibland gammal skåpmat. Men det uppstår alltid något.

Och stunderna däremellan – promenaderna, träningspassen, samtalen, middagarna, skratten, diskussionerna - skapar sträckor att ta in, reflektera och kondensera. Om det gör mig mer kreativ vet jag inte. Men jag vet att det tar mig framåt.

Jag läser en fjärde bok också. En skönlitterär. En sådan som jag egentligen inte tycker om, men som jag ändå måste läsa ut. Den blir min paus från de andra sakerna. En bok där jag slipper tänka.

Och det är helt nödvändigt. För utan pauser lämnas aldrig utrymme för något nytt att komma in, fastna och kanske rentav bli något större. Eller som Micael Dahlén skriver: det finns en paradox i att ”… kreativa människor också kännetecknas av att de både har mycket energi och ett stort behov av avslappning”. Kanske man bara borde acceptera sin rytm?

Så var rädd om dina pauser.

Om du inte tar dem på allvar, riskerar du att missa något stort...