Hon tog ett djupt andetag och samlade mod: Jag är förtjust i dig, sa hon. Han ryckte till och blev spänd som en fiolsträng: Vaddå, jag har ju inte gjort något. Vi känner ju inte varandra. Vi har ju knappt träffats. Lite olustig inför responsen svarade hon: Jag tycker inte om dig för det du gör. Jag tycker om dig för hur du är och det du får mig att känna.

Berättelsen påminner mig om min kära vän Cai. Vi har känt varandra i snart 15 år och funnits för varandra längs vägkanten under våra respektive vandringar. Vid ett tillfälle frågade han mig vad det är jag tycker så mycket om hos honom. Jag funderade en stund. Flera egenskaper och attribut poppade upp i huvudet, men när jag smakade på dem insåg jag att de inte var kärnan.

Jag älskar Cai för han får mig att älska mig själv. Jag tycker helt enkelt om mig själv när jag är med Cai. För mig är det effekten av att vi tillsammans skapar en kommunikation som vilar på tillit, öppenhet och mod att visa sig sårbar. En relation fri från värderingar och fördomar. En relation vars kommunikation grundar sig på intentionen om den andres bästa och ömsesidigt stöd i resan till ökad självförståelse.

En livgivande relation handlar inte om kvaliteter, egenskaper eller förmågor hos den ena eller den andra. Det handlar om vad vi får varandra att känna.

Känslor på jobbet

Samma fenomen återfinner vi i den organisatoriska kontexten, vilken i mångt och mycket utgörs av relationer och samverkan. En del anser förvisso att känslor och känslosnack inte hör hemma på arbetsplatsen. På jobbet ska vi vara professionella och affärsmässiga! – det håller jag med om.

Men våra känslor kan vi inte lägga ner i en påse när vi går till jobbet för att sedan plocka upp dem när vi går hem. Känslor finns hela tiden med när vi interagerar och kommunicerar. Därav är det klokare att istället fundera på vad vi vill skapa för känsla i interaktion med andra – då torde vi ha större möjlighet att åstadkomma det vi vill.

Nu menar jag inte att vi nödvändigtvis ska sträva efter att ”älska” chefen och kollegorna – även om det vore en bördig jord att verka i. En gemensam intention kan dock vara att skapa en atmosfär som bygger på att vi ser det bästa hos varandra och sinsemellan bidrar till gemensam såväl som individuell utveckling. En kultur där vi lägger maktspel, konkurrens och kritiskt dömande åt sidan. Som Frederic Laloux skriver i sin bok Reinventing organisations (2014),

In the absence of judgement, relationships take on a new quality. Our listening is no longer limited to gathering information so as to better convince, fix, or dismiss. We can create a shared space safe from judgement, where our deep listening helps others to find their voice and their truth, just as they help us find ours.

Jag älskar mitt jobb för jag känner mig betydelsefull, klok och kompetent i interaktionen med kollegor, kunder och andra samarbetspartners. Jag älskar min arbetsplats för där känner jag mig inkluderad och kan vara mig själv. Jag älskar Cai för han får mig att vara i den bästa versionen av mig – och där vill jag alltid vara.

Varför älskar du?