Frågan som verktyg

Nyligen skrev jag en artikel om att ställa frågor istället för att ge svaren, vilket synes vara ett underskattat fenomen i både ledarskapet och livet i allmänhet (se vidare Varför inte fråga?). När jag skrev den artikeln väcktes tanken om coachning där ”frågandet” är själva verktyget. Och i artikeln Hur kan chefen vara en neutral coach? resonerar jag just kring coachningens frammarsch som kommunikationsform i ledarskapet – ett fortsatt relevant koncept med utvecklingspotential.

Så låt oss utforska innebörden av och nyttan med ett coachande förhållningssätt.

Vad är ”coachande förhållningssätt”?

Låt oss börja med några ord kring coachning. Coachning är en form av hjälp till självhjälp. Det handlar om att genom frågor få den coachade att hitta både mål, motivationen, resurser och tron på sig själv. Tron på sig själv att lyckas med det som eftersträvas och insikt om vad som behöver göras för att nå dit. Som John Whitmore, pionjär inom coachbranschen, uttryckt, coachning handlar om att frigöra en persons möjligheter att maximera sina prestationer. Med andra ord, coachning är en form av självförverkligande där den som coachar hjälper den coachade att se och använda sina outnyttjade resurser och potential.

Det finns även ett annat viktigt syfte med coachning. Det handlar om att förstå. Att bli klokare på sig själv utifrån de olika kontexter individen befinner sig i. Och då tänker jag inte bara på att blicka inåt, utan framförallt på att blicka utåt. Att bättre förstå de relationer och sammanhang som individen är en del av och som stimulerar vissa beteenden och försvårar andra. Således syftar coachning även till att bredda perspektiven och skapa en rikare förståelse för det som är och sker. Och genom att utforska förståelsen av mig själv och kontexten utifrån olika perspektiv skapas nya möjligheter, vägar och handlingsalternativ.

Men själva coachningen handlar inte enkom om att ställa frågor. Coachning är mer ett förhållningssätt, än ett verktyg eller en metod. Det speglar en människosyn; ett sätt att se på, möta och leda människor. Att tro på människors vilja och förmåga att utvecklas. Att tro på att människor gör sitt bästa utifrån vad de förmår i varje given situation. Att tro på att människor har svaren; de behöver bara hjälp med att formulera frågorna. Och att som chef och ledare ha drivkraften och viljan att bidra till att andra människor växer.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Vad är nyttan och för vem?

Ett coachande förhållningssätt kan i rätt sammanhang generera stor nytta för medarbetaren såväl som gruppen (den/de coachade). Några av dessa mervärden är:

• ökat engagemang, motivation och ansvarskänsla
• ökade prestationer och resultat
• ökad självinsikt
• fler och nya perspektiv och verklighetsuppfattningar
• ökad förståelse för den egna och andras roll i verksamheten som helhet
• större medvetenhet kring val, möjligheter och konsekvenser

Dessa mervärden kommer självklart även verksamheten och chefen tillgodo.

Och till dig som chef!

När det kommer till coachning som förhållningssätt så handlar det om just synsätt och inställning – en tro på och tillit till att människor kan och vill. Och chefer är ju olika, inte minst i hur ledarskapet utövas. Så hur märker vi om någon har ett coachande förhållningssätt, eller inte?

Låt mig ge ett exempel i syfte att försöka tydliggöra.

Föreställ dig två medarbetare som går till sin respektive chef med ett dilemma; ett problem som medarbetaren vill ha hjälp med att lösa.

• Den ena medarbetarens chef ställer frågor i syfte att själv förstå problemet för att sen själv lösa det, alternativt instruera medarbetaren om hur problemet ska lösas.
• Den andre medarbetarens chef ställer frågor i syfte att medarbetaren ska förstå problemet, identifiera handlingsalternativ, prioritera och lösa det.

Den förstnämnde chefen präglas av expertrollen. Den som vill komma på lösningarna på problemen. Ha svaren på frågorna. Vara den som vet och kan bäst.

Den andre chefen präglas mer av ett coachande förhållningssätt. En chef som tror på medarbetarens förmåga och omdöme. En chef som vill få medarbetaren att tänka själv. En chef som uppmuntrar initiativ och ansvarstagande. En chef som utmanar och får medarbetaren att växa och utvecklas.

Vilken kategori av chef tillhör du? Vilket ledarskap vinner i längden?