En högaktuell fråga! Komplex, absolut, men faktiskt inte så svår att besvara som det kan tyckas vid en första anblick. Alla parter har naturligtvis ett ansvar. Och ett viktigt första steg för att kunna ta sitt ansvar, på båda sidor, är att ta del av varandras verklighet.

Många medarbetare i olika organisationer menar att deras chefer inte ser dem och inte ger den återkoppling de känner att de är värda och behöver för att orka göra bra ifrån sig i längden. De blir ständigt besvikna när de anstränger sig till max, tar av sin fritid för att leverera och sedan inte får något konkret erkännande för sin insats. Flera högpresterande och otroligt duktiga personer tycker att de får mer kritik än positiv återkoppling. Dessutom har många berättat för mig hur det svider när kritiken sker inför kollegorna. Det är också otroligt vanligt att man känner att man inte får rätt förutsättningar för att arbeta fokuserat och hållbart när man ständigt kastas mellan olika prioriteringar och förväntas vara tillgänglig hela tiden vilket blir slutsatsen när chefens mejl landat i inkorgen kl 23.55 på natten.

Olika versioner

Från ledarsidan hör jag samtidigt hur chefer tycker det är extremt svårt att få högpresterande personer att tagga ner, att göra rätt saker, att göra tillräckligt bra, att inte tolka mejlet på natten som något annat än ett mejl och att det för övrigt mest är privata problem som ligger bakom de stora ohälsotalen.

Som vanligt ligger det något i vad båda sidorna rapporterar. I den bästa av världar skulle man lyssna bättre till varandras versioner och upplevelser och fundera över vad de egentligen säger och vilka frågor som behöver besvaras och åtgärdas.

Hur ska till exempel en chef få en eller flera medarbetar att ta sitt eget ansvar för att säga till när det är för mycket? Hur får man någon att bli bättre på att säga nej? Vad kan man göra för att förhindra att någon blir alltför entusiastisk och hjälpsam och ständigt sitter mer med kollegornas än sina egna arbetsuppgifter? Jag har hört från flera chefer och arbetsledare att de verkligen försökt, på olika sätt, men att det inte hjälpt. De upplever att de talar för döva öron och ofta slutar det med att den överpresterande medarbetaren blir sjukskriven eller får omplaceras.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Medarbetarens version av samma situation är att det inte var möjligt att säga nej, att det fanns en rädsla för att inte duga, att inte finnas i åtanke vid nästa rekrytering.

Jag har också hört chefer säga att det där med beröm och återkoppling är överdrivet, medarbetarna får ju lön får sin insats. Som i en annan värld sitter deras fantastiskt duktiga medarbetare, som utåt verkar så självsäkra och oberoende, och bara längtar efter några uppmuntrande ord så att de förstår att de gjort rätt, att de gjort bra. De vill höra att de duger och när de inte får den näringen tror de att de måste jobba mer och hårdare, ta till kvällar och nätter och leverera, alltid med ett leende på läpparna. För många går det ut över privatlivet. Orken att ta hand om sina relationer sinar. Lusten att träna fysiskt dör, det tar för mycket tid. Allt blir jobb och jobbigt, energin dalar och i takt med att sömnen blir sämre är det lätt att hamna i en ond cirkel.

Är det då sant eller falskt när chefen säger att det är privata problem som ligger bakom?

Öppenhet, respekt och tydlighet

Det är här komplexiteten ligger, som jag upplever det! Att få båda sidor att se varandras sidor av samma mynt med en förståelse för att alla behöver bidra för att skapa den organisatoriska och sociala arbetsmiljö som Arbetsmiljöverket ställer nya krav på. Det är för övrigt väldigt intressant och viktigt att de tar upp medarbetaransvaret.

En viktig del av lösningen är öppenhet, respekt och tydlighet. Respekt för hur vi är kopplade och fungerar. Förståelse för hur det ena påverkar det andra och hur vi, faktiskt, med rätt enkla medel kan komma långt. Tänk den chef som förstod att en högpresterande person behöver bli sedd, bland annat genom konkret och positiv återkoppling - och att det gäller även om hen verkar så säker och kompetent att chefen själv kanske känner sig lite underlägsen. Att det är just en så enkel och modig handling som kan få medarbetaren att inse vad som är tillräckligt bra. Det tillsammans med uppmuntran till gränssättning, och beröm när det lyckas, kan göra stor skillnad. Och gör det! Jag har sett det hända om och om igen.

Gör också bilden av den medarbetare som tar sitt ansvar och allt som oftast jobbar fokuserat en stor del av dagen, och med känslan av att verkligen ha gett sig själv bästa möjliga prestationsförutsättningar, går hem efter en normallång arbetsdag och är ledig. Som inte tar för vana att kolla mejlen kl 22 på kvällen utan prioriterar och är närvarande med de personer som är viktiga i hens liv. Där det också finns tid för en liten tankerensande promenad eller ett träningspass som känns värdefullt för både kropp och knopp med efterföljande återhämtande sömn. Enkla, ansvarsfulla och mentalt ergonomiska handlingar som ger fina förutsättningar för både prestation och välmående.

Med enkelhet kan vi komma otroligt långt! Vi behöver sluta att marginalisera och vara så rädda för enkelhet. Enkelhet ger den fördelen att det blir lätt att börja med ett förändringsarbete. När det enkla sitter blir även det mer komplicerade lättare att genomföra.