Bodil Malmsten
Att skaffa ny dator är att dö en smula.
Bodil Malmsten i avsnittet ”De döda datorernas kyrkogård” i hennes tredje ”loggbok” efter att hon lämnat sitt Finistère för en annan fransk stad vid Atlanten. Med några få ord fångar hon den existentiella våndan som de flesta nog känner när den gamla datorn ska bytas ut. Den moderna människan har blivit beroende av mycket komplexa system för produktion och överföring av medieinnehåll, men det är system som hon har begränsad kunskap om och relativt liten kontroll över.
Det är till poeter som Bodil Malmsten vi bör vända oss till när vi funderar på vad som är viktigt i samtiden. Många gånger är det just poeterna som uppfattar de svaga men viktiga signalerna som för oss andra överröstas av det allmänna bruset.
Harry Martinson är ett annat exempel. I en intervju i Vecko-Journalen lanserade han redan 1956 det framsynta uttrycket ”den levande tapeten”, det vill säga en ”televisionierad hembiograf där hela långväggen tapetseras av pratande och gestikulerande varelser, medan vi själva sitter och äter middag och förgäves försöker få en syl i vädret.”
