Bengt Ohlsson
Tiden i morgonsoffan blir allt kortare. Värmen från de förra skinkorna är fortfarande kvar i dynan när man sätter sig och får myggan på kavajslaget.
Författaren och krönikören Bengt Ohlsson filosoferar självkritiskt om teveprogrammens så kallade morgon- och kvällssoffor och om människorna som sitter i dem och deras evinnerliga uttrycksbehov. ”Det är lätt hänt att saker bara bluddrar förbi. Som bloss i natten. De gör sitt varv i morgonsofforna, travar sin vända i bekräftelsemanegen, pratar eftertänksamt i en lokalradio någonstans, och sen blir det liggande som en fimp på perrongen. Uttjänt, färdigrökt och trampad platt under rastlösa fötter. Trängseln är hård, konkurrensen knivskarp, nästa människa står redan med sitt uttrycksbehov hopklämt under armen och väntar på att få komma fram.”
