Jakten på god självkänsla och självförtroende har nästan blivit en religion de senaste decennierna. Vad vi än har velat uppnå, vilka hinder vi än har velat ta oss över, så har vi fått lära oss att självkänsla och självförtroende är det svar vi söker.

Och visst är det bra att ha självkänsla och självförtroende. Problemet, som många forskare har noterat, är att ansträngningarna för att bygga upp självkänsla ibland kan slå fel så att folk istället utvecklar självupptagenhet och narcissism. I värsta fall får det folk att försöka övertala sig själva och andra om att de är störst, bäst och vackrast – vilket i sin tur leder till en känsla av otillräcklighet när det blir uppenbart att den självbilden saknar verklighetsförankring.

Jakten på självkänsla får oss att hela tiden jaga beröm och bekräftelse från andra – och i det undermedvetna föds en övertygelse om att det inte är okej att vara ”normalbra”.

Problemet med självkänsla har uppmärksammats av flera forskare, och en del av dem menar att det finns ett annat alternativ som är betydligt bättre: Självmedkänsla.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Behandla sig själv som man behandlar andra

En av dessa forskare är psykologen Kristin Neff. Hon är professor vid University of Texas och författare till boken Self Compassion: Stop Beating Yourself Up and Leave Insecurity Behind.

Neff började forska om självmedkänsla sedan hon i sitt eget liv upptäckt att det fungerar bättre att visa förståelse och omsorg för sig själv än att försöka ”peppa” sig till stordåd.
– Genom forskningen vet vi att det behövs ett alternativ till att jaga självkänsla, säger hon i en intervju med Dagens Nyheter. Självmedkänsla handlar inte om att du är bättre än andra, utan om att du är en vanlig människa. Som har det svårt emellanåt och då är värd vänlighet. Även från dig själv.

Självmedkänsla handlar alltså om att behandla sig själv som man skulle behandla någon annan människa i samma situation – inte kravlöst, men ändå med respekt, förståelse och empati.

Men är det här verkligen bra? Många blir skeptiska när de får höra ordet självmedkänsla och menar att det snarare är en form av självömkan och egocentrism. Ska man aldrig vara hård mot sig själv? Är inte självkritik egentligen ganska motiverande?

Kristin Neff menar att dessa invändningar bygger på missuppfattningar. Det handlar inte om att älta sitt eget lidande och strunta i andras, utan snarare tvärtom – självmedkänsla handlar om att sätta sitt eget lidande i perspektiv och inse att man i grund och botten kämpar med ungefär samma problem som alla andra. Och visst kan man vara tuff och ställa krav på sig själv, precis som man ställer krav på andra. Men det betyder inte att man ska hacka på sig själv hela tiden, vilket vår ”inre röst” tenderar att göra.

Fem strategier för självmedkänsla

Enligt Kristin Neff handlar självmedkänsla om tre saker, skriver nättidningen Psych Central: för det första att vara förstående och snäll mot sig själv i samband med motgångar, för det andra att inse det allmänmänskliga i ens egna svårigheter, för det tredje att tillämpa mindfulness genom att leva i nuet och observera livet som det är, utan att döma eller överanalysera.

Att tillämpa självmedkänsla känns kanske inte helt naturligt för alla, och det är inte alldeles lätt att veta hur det fungerar i praktiken. Kristin Neff har därför tagit fram fem strategier för självmedkänsla som återges på Psych Central:

1. Fundera på hur du skulle behandla någon annan.

Hur reagerar du om en kollega, en god vän eller en partner misslyckas med någonting? Försök att tillämpa samma förståelse och respekt när du ”pratar med dig själv”.

2. Var uppmärksam på ditt språk.

När du pratar med dig själv, alltså. Vilka ord använder du, hur formulerar du självkritiken? Skulle du uttrycka dig på liknande sätt om det var någon annan du pratade med – eller har du blivit så van vid den otrevliga rösten i ditt huvud att du inte ens reagerar på hur pass hårda ord du faktiskt använder mot dig själv?

3. Stötta dig själv – med fysiska gester.

Det kan låta konstigt, kanske till och med lite fånigt – men faktum är att man faktiskt mår bra av att ibland ge sig själv ”en klapp på axeln”. Lägg en hand på din bröstkorg, eller grip tag i din arm, så kommer du att känna dig lite lugnare. Den huvudsakliga förklaring till detta är att den fysiska gesten får oss att rikta bort uppmärksamheten från ”rösten i huvudet”, som ofta berättar elaka och skrämmande saker för oss när vi har misslyckats. Vilken fysisk gest som helst bör därför fungera.

4. Lägg ett antal självmedkännande fraser på minnet.

Det är bra att ha en standard-parlör av saker att säga till dig själv när du känner dig dålig, så att du vet hur du ska bemöta den kritiska rösten i huvudet när den väl dyker upp. Om du till exempel tänker ”jag är värdelös!” så ska du ha ett antal fraser redo för att bemöta påståendet. Exempel: Jag lider just nu. Att lida är en del av livet. Hur kan jag vara snäll och visa mig själv medkänsla?

5. Börja meditera.

Meditation är ett bra komplement till de andra fyra strategierna, eftersom det hjälper oss att sluta älta och döma.

Missa inte första delen av artikelserien Självhjälpsrevolutionen:

Strunta i lyckan - välj livskraft, passion och meningsfullhet