Jag börjar med att svara på min egen fråga. Jag vill vara gammal. För att jag är gammal rent evolutionärt. För länge sedan skulle jag troligen inte levt längre och vid 62 är jag glad och tacksam för varje dag jag får utan större hälsoproblem. Nu kan jag höra vad många tänker; ”du är inte äldre än du gör dig! ”, ”varför tänker hon att hon är gammal redan vid 62?” och så vidare, och så vidare. 

Jag menar inte gammal på något som helst negativt sätt. Jag tror att ordet behöver omvärderas och liknas mer vid vintage; använt, intressant och med patina. Jag är i en ålder jag inte skulle vilja byta och jag är glad så länge jag får åldras, motsatsen betyder ju att jag inte är med längre. Jag har en sliten kropp, den har brukats ganska hårt i många år. Jag har lågintensiv sjukdom, det är få förunnat att vara helt och hållet friska när kroppen åldras. Jag har livserfarenhet som hjälper mig att hantera motgångar, vilket innebär att jag tillåter mig att bli ledsen när något är jobbigt eller sorgligt och att glädjas över många små detaljer. Jag har tid att vila och att göra det jag gör i den takt jag själv väljer. Det jag inte riktigt förmår ena dagen kan oftast lätt skjutas upp till nästa. Det är ett förhållningssätt som är nytt för mig, jag brottas med det ibland och jag gläds när jag inser att inget särskilt händer när jag skjuter upp en del saker. Vem bryr sig om fönstren är lite smutsiga ytterligare en dag?

Välj vila och återhämtning

Att också ha tränat mig till förmågan att säga nej till saker som tar energi är en gåva jag äntligen njuter av. Jag behöver inte engagera mig i något bara för att jag bör. Jag behöver inte gå på tillställningar eller möten med fler människor än jag vill eller orka möta. Det är helt okej att inte göra något särskilt (något gör man ju faktiskt alltid, även om detta något är att ligga på soffan och lyssna på musik, läsa en bok eller meditera) flera dagar i veckan. Tänk vad jag längtade efter detta när ekorrhjulet snurrade på, när jag sprang rakt in i väggen och så småningom kom ut ur den. Jag är så tacksam att jag så här pass tidigt i livet kan leva lite som Thoreau vid sin Waldensjö, utan att göra en massa nytta en stor del av tiden. Eller egentligen, utan att göra mer nytta än jag vill och behöver. Det kan vara engagemang för miljön, kultur, integration eller annat men jag väljer själv. Äntligen!

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Jag önskar att jag med dessa rader kan inspirera andra att våga vila. Att stå upp för sig själv och våga välja bort tillställningar, engagemang och aktiviteter som tar mer än de ger. Det går att göra i alla delar av livet och jag tror att unga människor behöver förebilder för att se och lära kvaliteten i att inte alltid vara tillgängliga, prestera och ställa upp. Och att göra just det med glädje när valet, viljan och orken finns. Jag är fullt medveten om att många händelser i livet tvingar oss till engagemang och aktivitet som vi helst skulle vilja vara utan. Med större urskiljning tror jag att vi kommer att ha lite mer energi att tackla dessa oundvikliga sidor av livet utan att det sliter sönder oss fullständigt.

Jag hoppas att du vill, vågar och väljer vila i lagom dos.
Med hälsning från din vilo-influencer.