Så säger en ung ambitiös kvinna, vi kan kalla henne Lisa, som blivit coachad till ett mer mentalt ergonomiskt arbetssätt. Hon var inne i ett ohälsosamt hjul som snurrade allt fortare. Det är lätt hänt när man som Lisa är ung, ambitiös, relativt nyanställd och vill visa framfötterna. Det som börjar som en god vilja att göra ett strålande jobb och visa hjälpsamhet vänds så lätt till en fälla som är svår att ta sig ur.

Jag frågar Lisa hur hon ser på ansvarsfördelningen, vad borde hennes chefer gjort och vad kunde hon själv gjort för att inte bli så stressad att hon mådde riktigt dåligt.

Lisa: ”Det borde vara chefens ansvar att se till att deras medarbetare mår bra och uppmärksamma när de kommer i en situation där man inte klarar av jobbet längre. Det borde råda en större öppenhet när det gäller att tala om dessa frågor så att man känner sig trygg i att be om hjälp. Det ska vara tydligt vem man kan och ska prata med.

Jag borde också tagit ett större ansvar genom att sätta gränser och signalera tidigare att situationen inte var hållbar.”

Lisa tillägger att alla har ett ansvar, ser man att en kollega har svårt att klara av sitt jobb inom rimliga gränser, ständigt är stressad och verkar må dåligt, ska man kunna prata om det. Återigen, öppenhet är viktigt och att man vet vem man ska prata med inom organisationen.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Vad är det framför allt du tar med dig från din tid i coaching och träning i mental ergonomi, Lisa?

”Att jag fick prata med någon utanför företaget som kunde förstå situationen från ett yttre och mer generellt perspektiv. En person som inte gick in i detalj. Genom coachingen och träningen har jag blivit mindre hård mot mig själv och bättre på att jobba mer effektivt. Jag har lärt mig vikten av att några gånger per dag koncentrera mig på en sak i taget och ibland jobbar jag hemifrån för att inte bli avbruten så ofta. Jag har också blivit bättre på att inte ta ansvar för andras jobb i takt med att jag blivit bättre på att säga nej.”

Hur upplevde du att, mellan coachningstillfällena, få hjälp i ett digitalt verktyg för din träning i vardagen?

”Det var bra men svårt att sätta av tiden för verktyget i början. Jag hade behövt tydligare stöd från min chef att det var viktigt att sätta av tid för min träning, att det var prioriterad tid. Efterhand lärde jag mig att boka möten med mig själv och ta mig tid för övningarna som var konkreta och hjälpte mig att strukturera upp min vardag. Det blev tydligare vad jag lade min tid på och hur lång tid olika arbetsuppgifter tog.”

Vad tyckte du var svårast i träningen?

”Att skapa rutiner med utrymme för måltider, pauser och att gå hem i tid. Det var också svårt till en början att göra on-line-träningen men sedan blev övningarna till bra påminnelser och ökad medvetenhet om mina vardagsprioriteringar.”

Hur tror du att det skulle påverka om fler fick lära sig arbeta lite mer mentalt ergonomiskt på en arbetsplats?

”Jag tror att många skulle arbeta mer effektivt och att stressen skulle minska. Förutsatt att det finns stöd från ledningen att arbeta på det här sättet.”

Det har gått ett halvår och du har bytt tjänst inom företaget. Hur har coachingen och träningen hjälpt dig nu, i ditt nya jobb?

”Jag har pratat med min chef och varit tydlig från början. Vi är överens om vad som är mitt ansvarsområde och jag är inte alltid tillgänglig för andra på samma sätt som jag var tidigare. När mina gamla kollegor vill ha hjälp ber jag dem att inte komma direkt till mig, det finns andra som är bättre lämpade. Jag kan också säga att det där kan jag eventuellt hjälpa dig med om tre dagar, då hittar de nästan alltid hjälp på annat håll eller löser frågan själva. Jag har insett att jag inte kan och inte behöver göra allt på en gång och jag jobbar inte kvällar så ofta längre.”

Du har valt att vara anonym. Berätta varför!

”Jag tror inte att jag skulle ha mitt jobb kvar om jag gick ut helt öppet. Jag vill växa inom företaget och det finns mycket som är bra här också. Det var stora förändringar på gång då, när jag hade det som jobbigast. Nu har jag bytt jobb och blickar framåt.”

Jag ber Lisa avsluta med ett råd till andra ambitiösa kvinnor och män som känner att de inte riktigt hinner med och är nära att gå in i väggen.
”Du kan själv göra saker för att förbättra din situation; gör rätt saker och gör inte allt. Fråga dig också vad som är viktigt i livet och vad du vill ha ut av det.”

Lisa är inte lika hård mot sig själv längre. Jag hör att hon är gladare och mindre känslig än hon var då, när vi var mitt inne i vårt gemensamma arbete. Och Lisa är tydlig: ”Hamnar jag i för hög stress igen nu, är det mitt eget fel, då har jag slarvat eller så är det dags att byta jobb”, avslutar hon.