Det kan kännas lite B att erkänna att det betyder så mycket att få beröm. Jag kan undra över varför det är så viktigt och tänka att jag borde ha kommit längre och inte vara så beroende av bekräftelse. Men jag har ju kvar min gamla hjärna och förklaringen sitter i den. Vi får aldrig glömma kraften i det enkla ”verktyg” som stavas Ä-R-L-I-G-T B-E-R-Ö-M.

Det inte bara doftar ljuvligt, det har samma effekt som ljuv doft. Det triggar hjärnans belöningssystem.

Kraften i detta har blivit väldigt tydligt för mig tidigare. På min väg tillbaka efter en utmattningsdepression, som i stor utsträckning berodde på att jag alltför många gånger gjorde ”våld” på mig själv i min jakt på bekräftelse, var en av de mest helande händelserna när en god vän vågade vara ärlig med hur hon hade upplevt mig.

Hon berättade att jag från hennes perspektiv alltid verkat så ”super”; supereffektiv, supertrevlig, superlyckad och jätteaktiv, sådant hon själv önskat sig. Och att hon i min närhet känt sig ganska tråkig och grå. Det gav mig verkligen en tankeställare.

I ett upplevt underläge ger vi sällan beröm. Och den som verkar super försöker bli ännu mer super för att få det hett efterlängtade berömmet. Ofta uppstår en känsla av bluff efter ett tag när vi mest springer efter bekräftelse. Ett dött lopp som bara har förlorare och som kostar massor av välmående och prestationsförmåga.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Ärligt menat beröm från andra ger en häftig dopmin-kick i hjärnan. Den vill ha det här! Den behöver det! Den kan gå långt för att få det!

Om det inte var så här skulle inga beroende existera. För det är baksidan – mycket vill ha mer. Uppsidan är att när dopaminet flödar är vi mer positiva, mer kreativa, mer produktiva. Tänk vilket genialt verktyg vi har i våra egna kroppar!

Ett erkännande från en kollega eller chef kan bidra till enormt engagemang och fantastiska prestationer. Förutsatt att det är ärligt och äkta. Våra smarta hjärnor kan med sina spegelneuroner lätt upptäcka om det bara är slentrian eller inställsamhet som pågår. Begrunda detta: undersökningar visar att den tredje största anledningen till att människor sjukskriver sig från arbetet är brist på uttryckt uppskattning och avsaknad av beröm.

Jag har tidigare skrivit om ASSAR-modellen eller SCARF som är benämningen av upphovsmannen David Rock, grundaren av Neuroleadership Institute. Modellen namnger ett antal domäner som påverkar vår sociala hjärna (Anknytning, Status, Säkerhet, Autonomi, Rättvisa).

När hjärnan får av dessa triggas belöningssystemet och dopaminproduktionen. Det finns erkänd forskning bakom modellen och alla dess domäner. Beröm kan ses som en multikrydda som ger näring till flera av dessa. Beröm skapar anknytning, när vi gör något bra och får det bekräftat får vi vara med, vilket är viktigt ur ett evolutionärt perspektiv. Beröm höjer vår status eftersom vi anses som dugliga och till och med duktiga. Beröm kan påverka säkerheten eftersom ärligt menad beröm ger den bekräftelse som gör att vi känner tillit i fortsatt grupptillhörighet. Det är i allra högsta grad rättvist att den som gjort något uppskattat får beröm. Troligen triggas också autonomin, självständigheten, när den som får beröm växer och känner sig duglig.

Många forskare menar att det är vårt starka bekräftelsebehov som ligger bakom framgångarna för sociala medier. Varje ”gilla” ger hjärnan en dopamindusch. Och visst är det härligt att se sina alster rekommenderade och gillade på Facebook, Twitter etc. Det blir ett godkännande. Men slentrianmässighet minskar effekten successivt. Inget går upp emot kraften i den personligt uttalade och äkta menade bekräftelsen. Kanske för att den kostar på mer, för de flesta är det mycket lättare att trycka på gilla-knappen än att, mellan fyra eller fler ögon, säga ”jag gillar verkligen det där du gjorde” eller ”jag trivs så himla bra i ditt sällskap”.

Det är också lätt för hjärnan att missa beröm, den lägger mer fokus på saker den kan uppfatta som hot, till exempel brist på beröm. Detta bekräftas i en helt ny avhandling av Monica Bertilsson, vid Göteborgs Universitet. DN skriver om detta 14 mars 2014.

Så mitt i vår längtan och trängtan efter beröm är det högst troligt att vi missar det när det väl kommer. Det gäller att vara närvarande – för plötsligt händer det!