Den så kallade 10 000-timmarsregeln har fått ett enormt genomslag i media på senare år. Teorin formulerades av den svenske forskaren Anders Ericsson vid Florida State University men populariserades i författaren Malcolm Gladwells bästsäljande bok Outliers. Idén går i korthet ut på att det krävs 10 000 timmars medveten träning för att bli en expert eller högpresterare på absolut toppnivå.

Föga förvånande blev 10 000-timmarsregeln mäkta populär. Den lär ju oss att talang inte existerar, att vem som helst kan bli vad som helst - bara genom att träna på precis rätt sätt i väldigt många timmar.

Visst är det vackert. Demokratiskt på något sätt. Men är det verkligen sant?

Träningstimmarna räckte inte

Psykologen Zach Hambrick vid Michigan State University är skeptisk till Ericssons teori. Han bestämde sig därför för att söka svaret på en enkel fråga: Är medveten träning allt som krävs för att bli en expert?

För att besvara frågan började Hambrick och hans medforskare analysera tidigare forskningsdata från studier om musiker och schackspelare på elitnivå. Schackspelarnas rapporterade mängd av medveten träning jämfördes med deras placering i världsrankingen. Även musikernas mängd träningstimmar jämfördes med hur framgångsrika karriärer träningen lett till.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Resultaten av studien, som publicerades i tidningen Intelligence, visade enligt Hambrick att sambandet mellan träning och expertkompetens inte alls är så stort som Ericsson och Gladwell vill göra gällande. Träningstimmarna är bara cirka en tredjedel av förklaringen till varför vissa människor blir extremt framgångsrika inom sitt specialområde.

Studien visade också att vissa experter och superstjärnor har behövt betydligt färre timmar än andra för att nå toppnivå.

Arbetsminnet avgörande

Man kan naturligtvis invända att de som tränade i 10 000 timmar men ändå inte lyckades helt enkelt kan ha tränat på fel sätt. Men mycket tyder ändå på att andra faktorer än mängden träningstimmar spelar en stor roll.
Vilka dessa faktorer är kan man naturligtvis också diskutera. Motivation spelar en stor roll. Även gener kan vara betydligt viktigare än vi vill kännas vid.

Zach Hambrick har en egen teori som han har utforskat i tidigare studier; han menar att det är arbetsminnet, snarare än mängden träningstimmar, som avgör hur väl vi lyckas i våra strävanden efter expertstatus. Precis som att en dator presterar bättre om den har ett stort RAM-minne, presterar människor bättre om de har ett stort arbetsminne.

Hambricks studier och experiment bekräftar att personer med gott arbetsminne presterar betydligt bättre än personer med ett sämre arbetsminne. I många fall hjälper det inte ens att den med sämre arbetsminne har betydande förkunskaper i den aktuella uppgiften.

Arbetsminnet - som är nära relaterat till intelligens och koncentrationsförmåga - kan beskrivas som vår förmåga att ta emot, behandla och lagra information under kortare tidsperioder.

Kan tränas upp

Hambrick förnekar inte att övning spelar en mycket, mycket viktigt roll på vägen mot expertstatus. Men arbetsminnet kan mycket väl vara den avgörande skillnaden mellan att vara bra och att vara exceptionellt bra på någonting, menar han.

Mycket tyder dock på att arbetsminnet går att träna upp, åtminstone till viss del. Klassiska sätt att träna sitt arbetsminne är till exempel att lära sig spela ett instrument och öva varje dag, eller att spela schack varje dag. Det gäller då att hela tiden försöka töja på gränserna för sin egen förmåga.

Det krävs tålamod och disciplin - men lyckas du har du tagit ett viktigt steg på vägen mot att bli riktigt framgångsrik.