Bluffsyndromet – eller ”the impostor syndrome”, som det heter på engelska – är ett begrepp som myntades av amerikanska psykologer på 70-talet. Ordet beskriver ett fenomen som de flesta av oss någon gång drabbas av; rädslan för att när som helst bli avslöjad som en bluff.

Syndromet är vanligt även bland chefer. En undersökning som tidningen Chef genomförde 2010 visade att 40 procent av alla chefer någon gång har känt sig som en bluff.

Nybliven chef?

När man är ny som chef kan den här känslan bli extra påtaglig. Känslan av att dina chefer och kollegor när som helst kommer att upptäcka att det var ett ”misstag” att tillsätta dig som chef – du kan ju ingenting, inte egentligen, du har bara haft lite flyt på sistone och tydligen har någon misstagit det för kompetens. Vad händer när de upptäcker att du verkligen har noll koll inom vissa områden? Att du rent av måste be Anders och Lena om hjälp för att klara jobbet – de som också hade velat bli befordrade, men blev bortvalda till förmån för dig?

Den som avancerar i karriären upptäcker hela tiden nya brister och kunskapsluckor hos sig själv – det är en naturlig del av utvecklingen mot verklig expertstatus.

Om man har blivit befordrad – eller fått ett nytt jobb – så vore det snarare märkligt att inte upptäcka saker som man inte kan. Det är då du har anledning att vara verkligt orolig, för om allt känns busenkelt trots att du har avancerat en nivå (eller kommit till en ny arbetsplats) så har du förmodligen missat någonting.

Från stressad chef till inspirerande ledare!

Känner du dig överväldigad i din ledarroll? I så fall är du inte ensam. Med onlineutbildningen Leda mig själv, går du från stress och reaktivitet till självledarskap, fokus och starka teamresultat.

Kolla in vårt specialerbjudande på denna kraftfulla 1-timmesutbildning.

Transformera ditt ledarskap nu!

Drabbar ambitiösa perfektionister

Värt att komma ihåg är också att bluffsyndromet sällan drabbar någon som förtjänar det. Psykopater och narcissister, människor som verkligen manipulerar sin omgivning för att få det de vill ha, känner vanligtvis ingen ångest över sitt beteende.

Lata människor utan ambitioner drabbas inte heller, eftersom de sällan har några framgångar att ”skämmas” över. Bluffsyndromet slår hårdast mot ambitiösa, ärliga och självkritiska människor.

Man kan också ana en koppling till fenomenet perfektionism. Rädslan för att bli avslöjad som en bluff bottnar i en föreställning om att man förväntas vara ”perfekt”, att man ska kunna allting och klara alla utmaningar för att ha rätt att kalla sig en bra chef.

Jämför oss med andra

En annan vanlig orsak till bluffsyndromet, skriver tidningen Guardian, är att vi hela tiden jämför oss själva med andra. Vårt utgångsläge i en sådan jämförelse är i regel ganska uselt, eftersom vi jämför vår egen insida med andras utsida, och våra egna svagheter med andras styrkor. Vi ser bara deras självsäkerhet och kompetens – och tänker inte på att de, liksom vi, döljer sitt dåliga självförtroende och sina kunskapsluckor.

De flesta människor känner ibland tvivel på sin egen förmåga, men om du på allvar är drabbad av bluffsyndromet så bör du ta tag i problemet, både för din egen och för andras skull. Detta gäller i synnerhet dig som är (ny som) chef, eftersom ditt självtvivel annars riskerar att bli en självuppfyllande profetia. Den som är rädd för att misslyckas eller avslöjas som en bluff riskerar att utveckla ett starkt kontrollbehov och en överkänslighet för kritik som i förlängningen faktiskt gör dig till en dålig chef.

Sök hjälp från någon med större erfarenhet – till exempel en mentor eller coach – och våga vara öppen med dina tvivel, också inför dina medarbetare. Stå för att du är ny i din roll och att du faktiskt kan behöva hjälp ibland.

Din ärlighet och vilja att utvecklas kommer förhoppningsvis att ses som ännu ett tecken på att du faktiskt är rätt person för jobbet.