På många arbetsplatser idag finns två kommunikationsläger; det analoga och det digitala. Två helt olika sätt att se på kommunikation. Den analoga förespråkaren är ofta skeptisk till utvecklingen på nätet. Ifrågasätter sociala mediers relevans, anser inte att företaget behöver finnas på Twitter, Facebook eller starta en blogg. De ställer sig ofta tveksam till att kommunikation via dessa nya kanaler kan tillföra något. Det här är ju kanaler som tillhör den privata sfären och där det mest snackas fika och relationsproblem. Det finns också ofta en rädsla för interaktionen som blir en naturlig påföljd av sociala medier. Om man öppnar sig som bolag blir man sårbar, så det är bäst att hålla stängt.

Sen finns den digitala som, tvärtom, hyser stor tilltro till det som publiceras på nätet, som gärna är med på tåget och som tror att ett företag som missar det har svårt att komma igen. Den digitala förespråkaren är uppkopplad och ser världen genom digitala glas och tror att framtidens kommunikatörer inte kan blunda för utvecklingen. Dessa personer tror snarare att nätinteraktionen stärker bolagets varumärke och ser inga problem i att möta kunders åsikter. Tvärtom bidrar transparensen till trovärdighet och ökad kvalitet för individen. 

När ett företag står inför strategiska kommunikationsbeslut är det värt att ta höjd för dessa olika förhållningssätt. Vilken väg vill bolaget ta? Det måste vara ett medvetet beslut att stå utanför. Ett beslut man också måste vara redo att ta konsekvenserna av. 

Den här krocken beskrivs av experten på sociala medier, Brit Stakston. Hon konstaterar att sociala medier bör inkluderas i arbetssättet på företag och att om vi väljer att titta bort från utvecklingen så kommer det att skapa en ”obalans i makten att uttrycka sig”. De som har tillgång till mediet är också de som hörs, menar Stakston, som också påpekar att de nya medierna endast är ytterligare ett verktyg för kommunikation, inget annat. 

Sociala medier är precis vad det låter som - sociala. Det bygger på mänsklig kontakt, som all typ av kommunikation. Att det nya skrämmer är inte något konstigt, men att säga ja är förmodligen roligare än att säga nej. Det brukar vara så.